lördag 2 augusti 2014

Vem är jag när du ringer på dörren?

Det blev ingen Prideparad för mig i år. Istället fick jag ett ovälkommet besök av Hostan från Helvetet som, alliterationen till trots, är allt annat än snygg. Luftkonditionering, fläktar och allmänt drag har ställt till med en retning och jag hostar så fort jag pratar eller rör mig. Jag är alltså inte sjuk och behöver inte hosta upp någonting, det är bara en ständigt pågående retning som inte bara drabbar halsen utan hela mig. Hade jag varit lagd åt ordvitseri så hade jag kunnat skriva något fyndigt om att min rethosta retar gallfeber på mig, men jag är inte riktigt där just nu.

Detta är lämplig klädsel en het högsommardag. Det som har varit min räddning denna sommar, luftkonditionering och korsdrag, har visat sig vara min värsta fiende.
På Apoteket (det statliga) så fick jag rekommendationen att ta hostmedicin även på dagtid och att använda en halsduk inomhus. Halsduk… jaha. Det är alltså inte nog med att jag vädermässigt har upplevt en av mina sämsta somrar någonsin, jag ska dessutom, som en direkt följd av denna sommar, tvingas att bära halsduk.

Jag gör mig av med sådant som jag inte behöver. Det är faktiskt en av mina talanger, att jag inte är särskilt nostalgisk och helt enkelt gör mig av med grejer. Därför blev jag förvånad när jag tittade i min burk med pins. Ja, jag blev ju inte förvånad över att den fanns eftersom det är jag själv som lägger mina pins i den. Förvåningen rörde mer vad som fanns i den. Jag vet att en del inte finns kvar, men det var ändå en hel del som fanns där.

Det finns så många människor i mig, och vem är jag när du ringer på dörren?

Jag vet ju vem jag är och jag kan se de logiska promenaderna mellan de olika pinsen. Jag kan se en människa som följer sitt samvete och som egentligen inte har förändrats särskilt mycket, men som däremot hellre framstår som velig än låter sig definieras av att andra ändrar ståndpunkt.

Detta är en del av de pins som har fått definiera mig sedan någon gång på 90-talet. Jag vet att jag har haft pins som inte längre finns kvar, utan på något sätt har försvunnit. Det har med andra ord inte varit ett medvetet samlande. Alliansens pin har för övrigt inte hamnat vid sidan om av en slump.

Jag tycker fortfarande att idén med EU är bra, men det behövs reformer. Allas lika värde är förstås viktigt för alla demokratiska människor och miljöfrågor och grön politik har i princip alltid varit huvudfrågor för mig. Att jag är lärare vet alla. RUT var i sin ursprungsform någonting bra, innan vansinnet tog över och det blev mer av ett bidrag för rika än vita arbeten för en tidigare oförsäkrad och otrygg svart arbetsmarknad. Jag är den jag är, med inslag av naturlig mognad förstås, och att göra en resa i mitt förflutna är att komma något närmare sanningen om mig själv. Men jag har aldrig, och jag menar verkligen aldrig, tyckt om Alliansen. Jag var öppet emot Vårdval Stockholm även när jag som landstingskandidat förväntades vara för. Jag minns att jag vid ett tillfälle utbrast, till vår gruppledare: ”Därför måste Alliansen bort från landstinget!” Om det då handlade om Filippa R eller Christer W eller oviljan att hålla fast vid vallöftet om enhetstaxa från valrörelsen 2006 minns jag inte. Däremot minns jag att jag själv tänkte att jag nog borde dämpa mig lite.

Djurgårdare har jag varit så länge som jag har brytt mig om att det finns olika idrottslag. Att hålla på ett lag kan inte på något sätt jämföras med att tillhöra ett politiskt parti. Ett partis seger kan aldrig vara större än frågorna de driver medan Djurgården ska vinna oavsett.

Kära dagbok!
Arbetslös, dag 1: idag skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen som arbetssökande. Det tog längre tid än jag trodde att det skulle göra, men personalen var kul på det där sättet som nästan fick mig att fråga om de inte hade ett arbete åt mig där. Men det kändes lite märkligt att jag inte fick skriva in mig som sökande till alla jobb som verkade kul, utan fick hålla mig till gymnasielärare.

Arbetslös, dag 2: jag vet inte om jag är arbetslös eller ledig på lördagar och undrar om det gör någon skillnad. Jag åkte inte upp till Stockholm och Prideparaden. Det var hostan som hindrade mig. Jag har bytt ut kaffet mot hostmedicin och jag hoppas att det kommer att hjälpa.

Jag har klivit in i en ny värld och jag vet inte var jag kommer att hamna, men min inre kompass brukar se till att det löser sig.

Herre Jösses, vad varmt det är med halsduk!