En hemmahelg

– Hoppas att du får en riktigt tråkig helg!
– Tack, jag ska göra mitt bästa.

Elin gick hem och jag satt kvar vid datorn på jobbet. Vi hade precis fikat och jag hade berättat för henne hur allt jag haft för mig under den senaste tiden hade fått mig att få svårt att varva ner. Det är kul med vänner och jag har haft trevligt i stort sett hela tiden, men när hade jag senast en hemmahelg där jag bara njöt av min egen närhet? Det behövs tid för kontemplation och jag tyckte att det var dags för det den här helgen. Alltså ville jag ha en tråkig helg.

I fredags spelade jag Risk med sönerna och John. Det var otroligt trevligt. Klockan halv två gick Acke hem efter en hård fight som jag naturligtvis hade vunnit. I lördags sorterade jag sopor, sa hej till Acke och gick hem till mamma för att hämta min mobil som jag hade glömt där. På eftermiddagen bakade jag två sockerkakor som Johan kom och smakade på. Eftersom det var mina första sockerkakor någonsin får man ha överseende med att de blev lite kompakta. Men vi hade i alla fall väldigt trevligt i mitt lilla kök innan vi gick ut och tog en öl på Caesar. Där var det nästan inga människor så det blev en bra avslutning på en lugn lördag.

Idag har jag snart tvättstuga.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det blev nästan som jag hade tänkt mig, fast inte ett dugg tråkigt. Jag fick en lugn helg, och jag känner mig hur avslappnad och harmonisk som helst. Imorgon är det dags att ta tag i arbetet igen och det ska som vanligt bli riktigt kul.

Nästa helg blir det glöggfest med pepparkakor och ost. Man ska inte överdriva det där med vila och kontemplation.

Svaret på det du alltid undrat över finns förresten här.

Lev väl!

Ett par Circa

Det är ett tag sedan nu, i slutet av juli närmare bestämt, som jag och Fredrik hasade runt i huvudstaden och köpte mina otroligt coola skejtardojjor. Det var ett par Circa som fanns bara för att jag skulle köpa dem.

Några dagar senare åkte jag till Bohuslän och under en utflykt till Tjörn använde jag för första gången mina nya skor. Eftersom det är ett par skor som ska användas på strävt underlag, typ asfalt eller skateboard, så var de alldeles för hala när jag klättrade omkring på klipporna. Det var mer tur än skicklighet att jag inte slog ihjäl mig när jag halkade omkull och sedan var tvungen att krypande ta mig till ett bättre underlag. Det kändes fånigt, men det gick ändå att leva med. Jag är ju stadsbo och ingen västkustmänniska. Vad som däremot var värre, var de blödande sår jag fick på hälarna. Mina tår värkte och det kändes som om skorna inte var tillverkade för mänskliga fötter överhuvudtaget.

En månad senare plåstrade jag om mina fötter ordentligt och förberedde dem för den tortyr det innebär att vara cool i ett par Circa. Det hjälpte inte på alls. Jag blev sittande på en bänk i Stockholm och funderade på om jag någonsin skulle kunna ta mig hem igen. Till slut lyckades jag halta iväg till tunnelbanan och på det sättet hamna hos min bror i Hammarbyhöjden för att plåstra om de stackars fötterna igen.

Nu har allt vänt och lyckan ler mot mig igen. Jag har byggt om mina fina Circa. Med hälinlägg, hälgrepp och förebyggande plåster är jag världens coolaste när jag hasar omkring i mina skejtarskor och säckiga jeans. Jag har fikat mig runt Gamla stan och söder. Jag är lite öm på hälarna, det måste jag erkänna, men det finns inte ett blödande sår så långt ögat når. Till nästa sommar kommer jag att ha gått in mina skor och kommer att vara snyggast av alla när jag har dem till mina gamla shorts och något av mina slitna linnen. Jag är som bäst när jag känner mig snygg och nästa sommar kommer jag att vara riktigt bra.

På tal om nästa sommar så är det snart jul. Det allra häftigaste med julen är att vi svenskar, som i vanliga fall är så måttliga, tappar all sans och vett. Våra hem blir till kitschiga manifestationer över vår osmaklighet, och allt är fullkomligt förfärligt och samtidigt underbart. I år ska jag haka på tåget och bli värst av alla. Kanske ska jag till och med ha en liten julgran. Kanske.

Men än är vi inte där och jag kommer med all säkerhet att återkomma innan jul.

Ha det gott så länge!

Mitt liv

Det finns så mycket jag vill skriva; om hur det är att se riktigt bra teater och falla i gråt för att Börje Ahlstedt är underbar, om hur det känns när tiden inte räcker till och jag inte hinner höra av mig till Daniel fast jag så gärna vill, om hur det är att lyssna på Tina Thörner tillsammans med likar i Norrköping. Jag vill berätta att en känsla av rastlöshet tar över mitt liv och att den får mig att längta till någonting jag inte ens vet vad det är. Jag vill skriva om svek och försoning, om sura människor och villkoren vi lever under. Om kulturnatten och om känslan av att se hur föräldrarna åldras och vara rädd för att inte räcka till.

Livet är stort och bloggen väldigt väldigt liten.