Ett par Circa

Det är ett tag sedan nu, i slutet av juli närmare bestämt, som jag och Fredrik hasade runt i huvudstaden och köpte mina otroligt coola skejtardojjor. Det var ett par Circa som fanns bara för att jag skulle köpa dem.

Några dagar senare åkte jag till Bohuslän och under en utflykt till Tjörn använde jag för första gången mina nya skor. Eftersom det är ett par skor som ska användas på strävt underlag, typ asfalt eller skateboard, så var de alldeles för hala när jag klättrade omkring på klipporna. Det var mer tur än skicklighet att jag inte slog ihjäl mig när jag halkade omkull och sedan var tvungen att krypande ta mig till ett bättre underlag. Det kändes fånigt, men det gick ändå att leva med. Jag är ju stadsbo och ingen västkustmänniska. Vad som däremot var värre, var de blödande sår jag fick på hälarna. Mina tår värkte och det kändes som om skorna inte var tillverkade för mänskliga fötter överhuvudtaget.

En månad senare plåstrade jag om mina fötter ordentligt och förberedde dem för den tortyr det innebär att vara cool i ett par Circa. Det hjälpte inte på alls. Jag blev sittande på en bänk i Stockholm och funderade på om jag någonsin skulle kunna ta mig hem igen. Till slut lyckades jag halta iväg till tunnelbanan och på det sättet hamna hos min bror i Hammarbyhöjden för att plåstra om de stackars fötterna igen.

Nu har allt vänt och lyckan ler mot mig igen. Jag har byggt om mina fina Circa. Med hälinlägg, hälgrepp och förebyggande plåster är jag världens coolaste när jag hasar omkring i mina skejtarskor och säckiga jeans. Jag har fikat mig runt Gamla stan och söder. Jag är lite öm på hälarna, det måste jag erkänna, men det finns inte ett blödande sår så långt ögat når. Till nästa sommar kommer jag att ha gått in mina skor och kommer att vara snyggast av alla när jag har dem till mina gamla shorts och något av mina slitna linnen. Jag är som bäst när jag känner mig snygg och nästa sommar kommer jag att vara riktigt bra.

På tal om nästa sommar så är det snart jul. Det allra häftigaste med julen är att vi svenskar, som i vanliga fall är så måttliga, tappar all sans och vett. Våra hem blir till kitschiga manifestationer över vår osmaklighet, och allt är fullkomligt förfärligt och samtidigt underbart. I år ska jag haka på tåget och bli värst av alla. Kanske ska jag till och med ha en liten julgran. Kanske.

Men än är vi inte där och jag kommer med all säkerhet att återkomma innan jul.

Ha det gott så länge!