Det är kul att kunna – men också att lära

Man diskuterar skola igen. Oavsett om det är länkar på Facebook eller partiledardebatt så diskuteras det skola. En lärare har gett upp, en annan har absolut inte gett upp och ytterligare en önskar att hen kunde hitta ett jobb så att det gick att ge upp. Men vad är lösningen? Ja, där finns det ett delikat smörgåsbord att plocka ifrån. Här hittar vi alla möjliga förslag; allt från införande av skolaga, skoluniform och hårdare disciplin till centralt rättade nationella prov och högre lärarlöner. Men det är ingen som pratar om att det är skitkul att kunna saker; att känna till referenser och inte missförstå hänvisningar för att man har missat någonting någonstans på vägen. En utvecklad kunskapssyn ger livet ett mervärde och det är vi i skolan som har som uppgift att förmedla detta. En förändrad inställning till utbildning och bildning måste till om skolan ska lyckas.

En bra skola hjälper och stöttar eleverna att våga gå utanför sin säkerhetszon. De ska lita på att vi som är deras lärare har goda intentioner och gläds över deras utveckling. Bilden på en av årets elever från klätterväggen i El Chorro får vara en vacker illustration för vad som gör att jag flera gånger i veckan gläds över att jag har det jobb som jag har. 

När elever frågar mig, vilket i och för sig mycket sällan händer, varför de ska lära sig något som jag undervisar om så svarar jag ofta: ”För att du ska äga i Quizkampen.” Jag är medveten om att det är ett nonsenssvar men det finns likväl en sanning där. Om vi utbildar våra ungdomar utan att samtidigt ge dem förutsättningar för bildning så har vi faktiskt misslyckats. Med bildningen kommer förmågan att analysera, se alternativa lösningar och göra mångbottnade rimlighetskalkyler. Det är faktiskt en absolut sanning att den som förstår kultur också förstår sin samtid och orsaken till att samtiden ser ut som den gör. Precis som det också är en absolut sanning att den som har kul medan den lär sig också i större utsträckning kommer att kunna komma ihåg och använda sina nya kunskaper än den som har tråkigt under inlärningen. En lektion där man inte skrattar är en trist lektion.

Och här sitter jag då alltså, i år igen, med några av världens bästa elever på en riktigt bra skola. Under året så kommer jag att möta elever som tycker att bildning är lika viktigt som utbildning och som kommer att lita på att jag lär dem det som de behöver ha med sig för att klara sina fortsatta studier. De kommer att vara fokuserade, men också lekfulla. De kommer att ta ansvar för sin egen inlärning och de kommer i stor utsträckning att nå sina uppsatta mål. 

Det är måhända irriterande beskäftigt av mig att prata om skolans problem och att föreslå lösningar samtidigt som jag arbetar på en skola där jag har alla förutsättningar för att lyckas med mitt arbete under året. Men jag är likväl övertygad om att det går att göra bättre ifrån sig även på andra skolor. Framför allt så tror jag att skolan behöver fler akademiker och färre tjänstemän.

Nämnde jag att jag fick de bästa eleverna? 
I år igen.