Julen och alla helger som följer på den är nu
förbi och jag har börjat blicka mot våren och sommaren och allt som hör
därtill. Jag tänkte att jag skulle göra en nyårskrönika men ångrade mig och tog
en promenad istället. Det är väl ungefär tio dagar sedan som det hände och
trots att jag har kommit hem flera gånger efter det så har jag liksom inte
kommit mig för att skriva den där nyårskrönikan i alla fall. Och nu är det ju
bara så försent att människor kommer att tycka att jag är lite väl tidigt ute
för något slikt.
Jag har egentligen inte flyttat. Jag bor kvar
där jag alltid har bott, fast på en annan plats. Jag är fortfarande en lärare
som bor i en mellanstor stad med många olika kulturer som lever sida vid sida.
På pendeltågsavstånd ligger en storstad. Det är bara namnen som har förändrats,
men i övrigt är allt som det brukar vara.
 |
| Jag till och med dricker kaffe på kafé, som jag alltid har gjort. |
Fuengirola: Södertälje
Kaplansgatan: Avenida Nuestro Padre Jesús
Cautivo
Malaga: Stockholm
Pendeltåget: pendeltåget
SL: Renfe
Mijas Pueblo: Järna
Svenskar: syrianer
Finnar: finnar
Men det finns en sak som har förändrats; jag
kan inte längre småprata med människor som jag möter på gatan eller i butiken.
Min spanska är definitivt för bristfällig för att jag egentligen ska kunna göra
någonting annat än att le snällt mot folk. Jag har helt enkelt inte hunnit med
att göra mina läxor och det finns ingen naturlig spansk miljö där jag kan
träna. Om jag skulle engagera mig i ett politiskt parti så skulle jag få en
möjlighet att möta spansktalande personer. Det tål faktiskt att tänka på. Det
finns ju välgörenhetsorganisationer och kulturella sällskap också. Det gäller
bara att hitta dem.
Igår slängde jag ur mig en kommentar på en
Facebooktråd om att det inte spelar någon roll om personal, barn och föräldrar
på en förskola inte ser niqab som ett problem eftersom det är ett problem. Jag
argumenterade för att eftersom det bara är kvinnor som inte vill eller kan visa
sitt ansikte så blir det svårt att förklara för flickor att alla är jämställda,
att signalerna blir det motsatta. Naturligtvis hade jag inte några synpunkter
på om någon kvinna väljer att använda hijab. Mina åsikter ansågs dock vara
lättvindiga och vilka signaler som sändes ut var ovidkommande. Då svarade jag:
Vilket håller vi högst? Flickors rätt att
fostras med en självbild av att vara lika värda eller kvinnors rätt att täcka
sig? Inte ens i Utopia är det möjligt att välja båda.
Vad fick jag för svar? Sånt där snack får du
sköta tillsammans med SD.
Någon Random Douchebag ansåg sig alltså ha
rätt att bedöma mig utifrån en fullkomligt sansad och rimlig kommentar. Jag
slog mig för pannan och gjorde det enda rätta: Jag drog mig ur debatten.
Driver du? Eftersom jag har rätt och du har
fel och dina argument går ut på att smutskasta debattören så släpper jag detta
nu.
Jag hade glömt debattklimatet i Sverige, men
jag vet att jag på inget sätt har saknat det. Istället väljer jag att njuta av det som är så mycket bättre.
 |
| Japp. Detta är soluppgången som den ser ut om jag går hemifrån och sedan tar en långsam promenad på fyra minuter först. |
Däremot saknar jag min familj och har bokat en
resa till Sverige i februari. Det ska bli skönt att få ta en promenad på
Djurgården och hasa omkring på något bra museum. Jag måste verkligen se till
att inte boka upp mig för mycket med folk bara.
Så där ja! Ha det så gott och ta hand om
varandra!
