Och jag trallar runt som om ingenting händer i världen

När jag läser svenska nyheter och följer länkarna som mina vänner delar med sig av så blir jag nästan alltid ledsen. Vad är det som håller på att ske? Rasismen ökar och de rasistiska brotten är uppe i nivåer liknande dem vi hade på nittiotalet. Jag trodde att vi hade lämnat det där bakom oss, att vi hade lärt oss och blivit klokare. Den glädje jag kände för några veckor sedan, då Sverige tog emot flyktingarna med öppna armar och människor arbetade ideellt för att mottagandet skulle bli så bra som möjligt, har nu förbytts till en djup och mörk besvikelse. Varför kan inte något bara få vara bra? Hur kan människor vara så ogina? 

En av mina franska vänner berättade att man talar om Sverige i Frankrike. De talar om ett rasistiskt land och att det Sverige man minns från förr inte längre finns kvar. Och samtidigt är Polen på väg att bli det nya Ungern. Europa minns inte längre sitt trettiotal utan lägger istället grunden för att det som hände då ska kunna hända igen. Europa blir mer rasistiskt och i USA talar Ku Klux Klan om att de är beredda att försvara sin ras. Ras? Vem talar ens om ras nuförtiden? Enligt någon undersökning tror 48% av SD:s väljare att det går att dela in människor i raser. Okunskapen och hatet sprider sig. 

Och vad gör då jag? Jag som är så medmänsklig och alltid beredd att slåss för den lilla människans rättigheter. Vad gör jag?

Jag bor i Spanien och kan när som helst logga ut från nätet och låtsas att hatet inte finns där. Jag kan gå en sväng förbi tobaksaffären utan att veta någonting om det som står på löpsedlarna, eftersom jag faktiskt inte kan spanska. Jag vet ärligt talat inte någonting om flyktingmottagningen här. Jag vet heller inte om rasismen ökar eller minskar eller om den är obefintlig. Jag vet banne mig ingenting. Det är faktiskt ganska dåligt. 

Och ibland ger jag lite pengar till Oxfam och hoppas att de löser det där med rent vatten i flyktingförläggningarna. 

Det jag gör allra mest just nu är annars att läsa och bedöma elevarbeten. Trots att jag borde veta bättre så har jag gett fyra olika grupper samma inlämningsdatum och därmed fått in nittio arbeten att bedöma. Med en hastighet av fem noveller i timmen så har jag nu arbetat tio effektiva timmar med detta. Lägger vi till utskrifter, kopiering och rapportering så är vi uppe i femton timmar. Och allt på tid som ligger utanför undervisnings- och konferenstiden. Nåväl, nu har jag bara fyrtio religionsuppgifter kvar innan den här pärsen är över. Och jag måste i ärlighetens namn säga att det har varit roligt att läsa elevernas noveller som har legat på en förvånansvärt hög nivå. Det är således inte särskilt synd om mig.

Den stinkande tvålen ser även oaptitlig ut. Vad är den gjord av?

I helgen besökte jag Mijas Pueblo och köpte en tvål. Den skulle vara bra mot hudproblem och jag tänkte att den kanske kommer att få ordning på skorvet i mitt ansikte. När jag försökte lukta på den genom den hermetiskt tillslutna förpackningen sa butiksbiträdet: 
   "No, it doesn't smell good."
Jag log och betalade och tog min tvål med mig mot nya äventyr i den lilla vackra bergsbyn. 

Idag när jag kom hem från jobbet luktade hela lägenheten som en gummifabrik och jag undrade om det hade brunnit. Det visade sig att tvålen inte bara inte luktar gott, den luktar förfärligt. Jag hoppas att den åtminstone är bra.

För att slippa klagomål från mina grannar får snuskiga ansiktstvålen bo i en åtminstone ganska tät plastpåse.

Något bra: i Spanien har man rätt att få ut sina helgdagar. Om en helgdag inträffar på ett veckoslut så blir måndagen automatiskt ledig. Det är så självklart att det inte ens går att ifrågasätta. Hur ska man annars få ut sin lediga dag? Nästa måndag är det första måndagen efter första november. Alltså en ledig dag. 

Ta hand om varandra och tänk på att det är genom solidaritet och omsorg om varandra som världen blir till något bra!

Den där överenskommelsen

Sveriges minsta riksdagsparti bestämde sig under fredagen för att det ingångna och undertecknade avtalet Decemberöverenskommelsen inte längre skulle råda. Strax därefter talar de övriga alliansledarna om att överenskommelsen inte gäller men att de kommer att rösta på sina egna budgetar som planerat och att det därför inte kommer att hända något sensationellt under det kommande året. När Moderaternas budget sedan ställs mot Regeringens så är det troliga är att Moderaterna röstar för sin budget och att Centern och Folkpartiet lägger ned sina röster. Vad Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gör kan ingen människa veta, men det kommer i vilket fall som helst inte att göra någon skillnad. Det är först till höstbudgeten 2017 som Alliansen planerar att lägga fram en gemensam budget. Ett år före riksdagsvalet. Spänningen är olidlig. 

Men vad är nu detta? Hur kunde KD rösta igenom att lämna ett ingånget avtal utan att straffas för det? Räcker det med ett partiledarbyte för att ett avtal inte längre ska vara giltigt? Kan det verkligen fungera på det sättet? Tänk er ett annat scenario där VW och Scania ingår ett femårigt samarbetsavtal och att Scania sedan byter VD och därför beslutar att avtalet inte längre gäller. Det skulle leda till misstroenden mot Scania och långa rättsprocesser med miljardbelopp i skadestånd som följd. Det är nämligen så att i den vanliga världen, utanför politiken, så tecknas inte avtal i VD:s namn utan i företagets, medan det i den politiska världen tydligen är partiledaren som står för alla undertecknade avtal. Det är måhända någon form av logisk diktatur i demokratins namn som jag inte riktigt har insett tidigare. 

De andra alliansledarna gjorde efter KD:s besked det enda rimliga, och talade om att Decemberöverenskommelsen inte längre gäller. Vad skulle de annars göra? Bryta allianssamarbetet och hålla fast vid överenskommelsen? Inte ta hänsyn till det nya läget och vara bakbundna av ett decimerat avtal fram till 2022? 

Vad kan vi ha lärt oss av detta? En hel del skulle jag tro.

Blockpolitik är inte värdigt en demokrati. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: blockpolitik och uppgörelser innan ett val är inget annat än att föra väljarna bakom ljuset. Utan de låsningar som vi har i svensk politik hade vi till exempel kunnat få se en regering som bestod av S och M. Det hade varit värdelöst för klimatet men vi hade haft en stark och pragmatisk regering. Jag fasar dock för alla S&M-betonade rubriker av lite lustigare karaktär som vi skulle behöva leva med. 

Oavsett taskiga ordvitsrubriker och klimatsvaga regeringar så är ett system utan blockpolitik det enda rimliga i längden. Det går ju alldeles utmärkt i de flesta andra länder. 

Jaja, politik ja... Det finns ju andra val man kan göra i livet; att bli lärare till exempel.

Efter en lite förvirrad skolstart där jag som ny på skolan och ny i landet hade behövt en längre startsträcka än vanligt så är jag nu äntligen på gång på allvar. Jag hittar bland mina papper, jag är överens med tekniken och jag vet hur jag ska boka iPad till lektionerna. Däremot har jag ännu inte hittat till elevdatorerna. Häromdagen blev jag också varse att jag med jämna mellanrum bryter mot en regel på skolan. Att jag bryter mot någon regel är väl i och för sig inte så sensationellt, men den här regeln kände jag inte till. 

Ibland när jag får tid över så tar jag en kopp kaffe och sätter mig i biblioteket för att läsa. Det finns flera skäl till det; det är ett logiskt ställe att läsa på, det är skönt att sitta i en fåtölj och ibland kommer det elever och pratar med mig. Jag tror också att det finns pedagogiska vinster med att unga människor ibland får se vuxna ta igen sig med en bok. Nu har det visat sig att jag inte får dricka kaffe i biblioteket. Hm, det var ju inte bra. Vad ska jag göra nu? Ta min fikapaus på annan plats eller sluta att ta fikapaus? Att vara utan kaffe är inte ett alternativ så jag får helt sonika finna en annan lösning. Tänktänktänk....

Eleverna är den stora glädjen med skolvärlden. Allt annat kan jag hitta på andra arbetsplatser, men elever finns bara där. Och det är så vanvettigt roligt att om jag inte vore så förbaskat lat så skulle jag göra ett glädjeskutt varje dag som jag får möta dem!  

Ta hand om varandra!