Den där överenskommelsen

Sveriges minsta riksdagsparti bestämde sig under fredagen för att det ingångna och undertecknade avtalet Decemberöverenskommelsen inte längre skulle råda. Strax därefter talar de övriga alliansledarna om att överenskommelsen inte gäller men att de kommer att rösta på sina egna budgetar som planerat och att det därför inte kommer att hända något sensationellt under det kommande året. När Moderaternas budget sedan ställs mot Regeringens så är det troliga är att Moderaterna röstar för sin budget och att Centern och Folkpartiet lägger ned sina röster. Vad Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gör kan ingen människa veta, men det kommer i vilket fall som helst inte att göra någon skillnad. Det är först till höstbudgeten 2017 som Alliansen planerar att lägga fram en gemensam budget. Ett år före riksdagsvalet. Spänningen är olidlig. 

Men vad är nu detta? Hur kunde KD rösta igenom att lämna ett ingånget avtal utan att straffas för det? Räcker det med ett partiledarbyte för att ett avtal inte längre ska vara giltigt? Kan det verkligen fungera på det sättet? Tänk er ett annat scenario där VW och Scania ingår ett femårigt samarbetsavtal och att Scania sedan byter VD och därför beslutar att avtalet inte längre gäller. Det skulle leda till misstroenden mot Scania och långa rättsprocesser med miljardbelopp i skadestånd som följd. Det är nämligen så att i den vanliga världen, utanför politiken, så tecknas inte avtal i VD:s namn utan i företagets, medan det i den politiska världen tydligen är partiledaren som står för alla undertecknade avtal. Det är måhända någon form av logisk diktatur i demokratins namn som jag inte riktigt har insett tidigare. 

De andra alliansledarna gjorde efter KD:s besked det enda rimliga, och talade om att Decemberöverenskommelsen inte längre gäller. Vad skulle de annars göra? Bryta allianssamarbetet och hålla fast vid överenskommelsen? Inte ta hänsyn till det nya läget och vara bakbundna av ett decimerat avtal fram till 2022? 

Vad kan vi ha lärt oss av detta? En hel del skulle jag tro.

Blockpolitik är inte värdigt en demokrati. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: blockpolitik och uppgörelser innan ett val är inget annat än att föra väljarna bakom ljuset. Utan de låsningar som vi har i svensk politik hade vi till exempel kunnat få se en regering som bestod av S och M. Det hade varit värdelöst för klimatet men vi hade haft en stark och pragmatisk regering. Jag fasar dock för alla S&M-betonade rubriker av lite lustigare karaktär som vi skulle behöva leva med. 

Oavsett taskiga ordvitsrubriker och klimatsvaga regeringar så är ett system utan blockpolitik det enda rimliga i längden. Det går ju alldeles utmärkt i de flesta andra länder. 

Jaja, politik ja... Det finns ju andra val man kan göra i livet; att bli lärare till exempel.

Efter en lite förvirrad skolstart där jag som ny på skolan och ny i landet hade behövt en längre startsträcka än vanligt så är jag nu äntligen på gång på allvar. Jag hittar bland mina papper, jag är överens med tekniken och jag vet hur jag ska boka iPad till lektionerna. Däremot har jag ännu inte hittat till elevdatorerna. Häromdagen blev jag också varse att jag med jämna mellanrum bryter mot en regel på skolan. Att jag bryter mot någon regel är väl i och för sig inte så sensationellt, men den här regeln kände jag inte till. 

Ibland när jag får tid över så tar jag en kopp kaffe och sätter mig i biblioteket för att läsa. Det finns flera skäl till det; det är ett logiskt ställe att läsa på, det är skönt att sitta i en fåtölj och ibland kommer det elever och pratar med mig. Jag tror också att det finns pedagogiska vinster med att unga människor ibland får se vuxna ta igen sig med en bok. Nu har det visat sig att jag inte får dricka kaffe i biblioteket. Hm, det var ju inte bra. Vad ska jag göra nu? Ta min fikapaus på annan plats eller sluta att ta fikapaus? Att vara utan kaffe är inte ett alternativ så jag får helt sonika finna en annan lösning. Tänktänktänk....

Eleverna är den stora glädjen med skolvärlden. Allt annat kan jag hitta på andra arbetsplatser, men elever finns bara där. Och det är så vanvettigt roligt att om jag inte vore så förbaskat lat så skulle jag göra ett glädjeskutt varje dag som jag får möta dem!  

Ta hand om varandra!