tisdag 16 december 2014

Det egentliga problemet med Björn Söders uttalande

När jag en gång i tiden gick i skolan så fick jag lära mig att begreppet nation inte hörde ihop med stat. En nation var ett folk som hörde samman genom gemensam historia, gemensamt språk, gemensam kultur och gemensam religion. Det finns säkert fler kriterier än så, men det är dessa som kommer upp i huvudet nu. Det är inte rimligt att jag är den enda som vet detta. Det måste vara fler som har gått i skolan och lärt sig de grundläggande begreppen, om inte annat när vi läste om Gavrilo Princip. 

Nu kände jag mig tvungen att kolla upp definitionen på Wikipedia, denna ständiga leverantör av moderna människors kunskap, och där står det att: ”En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, härstamning, kultur, traditioner, gemensam styrelseform och sociala normer.” Okej, men det är ju nästan samma som jag skrev först.

Trots att jag är svensklärare så vet jag att jag idag kommer att få frågan om det som Björn Söder har sagt. Jag kommer att välja att utgå från ämnet svenska och begreppsbildning. Vad betyder egentligen begreppen nation, stat, land, etnicitet, kultur och många andra som har dykt upp i samtalen de senaste dagarna? I min lärarroll är det viktigt att vara neutral och jag tror att det är därför eleverna ofta frågar mig om dagens snackisar, eftersom jag tycker att saklighet är kul.

Men nu är jag bloggare och då skriver jag vad jag vill!

Det duger inte att vi använder det vetenskapliga begreppet nation som om det vore detsamma som stat. Till slut kommer det att slå tillbaka mot oss och vi kommer att framstå som okunniga, och på något sätt får Sverigedemokraterna därför rätt igen, de kommer med all säkerhet ändå att rida ut den här stormen också. När samtalet handlar om teknikalitet istället för värdering så hamnar vi i famnen på dem. Är det något de kan så är det nämligen precis exakt just detta; det är Sverigedemokraternas ideologiska planhalva vi befinner oss på.

Björn Söder sa i en intervju, som publicerades i DN ihelgen, att judar, samer och tornedalingar tillhör sina egna nationer men att vi har accepterat att de finns här hos oss. Han har senare i en TV-intervju nämnt de fem minoritetsspråken som vi har, så jag antar att han då också menar att svenska romer och finländare tillhör de accepterade minoritetsnationerna i Sverige. Resten av nationerna i vårt land ska, enligt Björn Söder, i så stor utsträckning som möjligt assimileras till det som är svenskt.

Problemet med Björn Söders uttalande är alltså inte att dessa grupper inte är svenskar, ur ett nationalistiskt synsätt, men eftersom vi använder samma begrepp oavsett om vi talar om nationen eller staten så blir detta en sammanblandning av begreppen som självfallet skapar vrede och oro hos de allra flesta. Att tala om den ena eller andra nationen är inte att värdera människor, det är i sig ett värdeneutralt begrepp.

Men vad är då problemet med Björn Söders uttalande?

Att använda begreppet nation som underlag för ett värderings- och utsorteringssystem är grunden för rasism. Nationalisterna på 1910-talet använde parollen: En nation – En stat! och ville därmed sortera in människor så att de som var så lika som möjligt fick ett landområde, som de självfallet hade någon form av historisk koppling till, där de kunde leva tillsammans. Jag vet inte vad de sa om människor som inte ville leva i den utvalda staten, eller om sådana som hade flera ursprung än ett, men däremot vet vi vad nazisterna tyckte när de senare utvecklade nationalismen ytterligare och lade störst vikt vid etnicitet som utsorteringsmekanism.

Att vara nationalist innebär alltså att man förespråkar en eller väldigt få nationer inom ett lands gränser och det är ur den idén som dagens nationalister, och även Sverigedemokraterna, har vuxit fram.

För oss kosmopoliter blir den ideologin omöjlig att omfamna. Vår rörelsefrihet, vår religionsfrihet och vår yttrandefrihet säger oss att detta inte går att förena med vår tro på den fria kosmopolitiska människan och det är också där vi hittar problemet med Björn Söders uttalande! Ska vår rörlighet begränsas? Ska det vara omöjligt att lämna Svenska kyrkan och konvertera till islam? Vad är det egentligen de talar om?

Staten Israel är för övrigt ett exempel på ett land som lutar sig mot den idén, och det är också därför många nationalister ideologiskt stöder Staten Israels existens. En nationalist är nämligen inte med nödvändighet rasist, men det är ändå ofta så det förhåller sig.

Sverigedemokraterna är ideologiska nationalister och jag är fullkomligt övertygad om att en stor del av deras anhängare också är rasister, även om det inte uttrycks i partiprogrammet. Men varje gång vi kallar Sverigedemokraterna för rasister så måste vi ha klart för oss vad det är vi talar om, att urvattna laddade begrepp leder ingen annanstans än att vi saknar ord när vi väl behöver dem.

Att slänga sig med uttalanden om hur Björn Söder kan vara Sveriges vice talman när han inte ens vet vilka som är svenskar, är egentligen bara ett uttryck för okunnighet. Varför diskuterar vi inte värderingar och ideologi istället? Ett större problem än det som Björn Söder sa under intervjun borde vara att Sverigedemokraterna har ett fullsatt seminarium om svenskhet. Varför lägger vi inte fokus där istället? Vi måste orka ta i det som kräver eftertanke och reflektion och inte fastna i utspelsretoriken, som dessutom ofta innehåller sakfel. Vill vi ha en bättre värld så måste vi orka tänka!

Ha’re gott!