Om den gemensamma välfärden och en cykeltur

Jag skulle ha deltagit i en manifestation för gemensam välfärd idag. På Medborgarplatsen skulle jag ha samlats tillsammans med många andra för att visa mitt missnöje med hur det har blivit med det som borde vara lika för alla. Vi skulle protestera mot Alliansregeringens politik och tala om för omvärlden att vi inte är så usla som vår regering kan få andra att tro. Jag hade till och med en tanke på att ta med mitt ena barnbarn, bara för att han är en sådan skön lirare att vara tillsammans med.

 

 – Vart leder den där vägen tror du?

 – Jag vet inte. Den har vi aldrig tagit.

 – Nej, och det ska vi inte heller.

 

Istället prioriterade jag min egen välfärd och njöt av lyxen att ha en cykelbar natur runt knuten. Det var mycket som var som det brukar när pappa och jag är ute och cyklar. Den största skillnaden var förmodligen att pappa hade tagit med sig ett varsitt äpple den här gången. I vanliga fall så brukar han bryta av ett äpple i två delar, men den här gången fick jag alltså ett eget.

 

 – Det ska vara en rondell här framme.

 – En rondell?!

 – Ja, här framme.

 

Den 14 augusti 2003 drabbades New York, egentligen hela nordöstra nordamerika men det är inte det intressanta, av ett gigantiskt elavbrott. Märkligt nog blev det lugnare i staden. De förmodade plundringarna uteblev och många talade om den vänligaste natten någonsin. Misshandel och mord och rån minskade under de mörka timmarna och för många var det den första gången som de fick se en stjärnhimmel.

 

Första gången de såg en stjärnhimmel!

 

Känn på det, och tänk dig hur det hade varit att aldrig ha fått vara med om att en klar natt se upp mot stjärnorna och slukas av nuet. Vilken ofattbar fattigdom.

 

 – Hur cyklade vi förra gången?

 – Jag minns inte. Dit tror jag.

 – Då tar vi den andra vägen idag.

 

Jag är en av vinnarna i Alliansens Sverige. Jag kommer att få mer pengar i plånboken när de genomför det femte jobbskatteavdraget, jag är sällan sjuk, jag behöver inte leva på a-kassa och jag har en fackföreningsavgift som inte är så hög eftersom jag arbetar i en bransch där arbetslösheten är i det närmaste obefintlig. Jag skulle också ha råd att betala en högre avgift, precis som alla som tillhör ett LO-förbund med högre arbetslöshet behöver göra; de som kanske inte har råd att prioritera sin egen trygghet. Jag har en bostadsrätt som jag kan hyra ut med vinst, om jag skulle vilja det. Eftersom jag inte är en ond människa så fylls jag av vämjelse när jag tänker på alla de som har fått betala för min välfärd. Räcker det inte snart?

 

 – Var det här vi var förra gången?

 – Nej.

 – Är du säker?

 – Nej.

 

Praktiska i Tumba riskerar ett vite på trehundratusen kronor om de inte ser till att eleverna får tillgång till riktiga verkstadslokaler. De får ta del av vår gemensamma välfärd och kan inte leverera den tjänst som de får pengar för att leverera. Men de tar fortfarande ut vinst.

 

 – Det är en snygg sjö. Jag undrar vad den heter.

 – Långsjön.

 – Hur vet du det?

 – Det står på skylten.

Bland allianspartierna är det bara representanter för Folkpartiet som har uttryckt någon form av kritik mot systemet. Jan Björklund antydde att det kunde vara så att borgerligheten hade varit naiv i frågan om vinster i friskolan. Jag tycker att Folkpartiet, som det enda alliansparti som någon gång visar någon form av samvete, spräcker samarbetet och lämnar Alliansen innan de helt förlorar sin heder.

 

 – Vilka hästar å springa.

 – Jaa, jäklar, vad vi fick trampa för att komma ifrån dem.

 – Jag hade en precis i nacken.

 – Jag såg det. Varför red de så fort?

 – Märkligt.

 

I Södertälje betalar vi lika mycket i landstingsskatt som övriga i Stockholms läns landsting. Trots det kostar det oss betydligt mer än övriga om vi vill nyttja kollektivtrafiken. Någon hävdade att det beror på att det är orättvist om någon som åker en station med tunnelbanan ska behöva betala lika mycket som vi som åker massor av stationer med pendeltåget. Istället för enhetstaxa så fick vi ett system som är så krångligt att en del av mina vänner har gett upp och helt enkelt köpt flera kort med reskassa för olika zonresor. Själv råkade jag aktivera en 24-timmarsresa när jag skulle åka fyra hållplatser med lokalbussen en regnig morgon på väg till jobbet. Jag vet en centerpartist som kallar månadskortet för enhetstaxa. En gång var Centern ett miljöengagerat parti som ville ha enhetstaxa på riktigt i stockholmstrafiken. Det är de inte längre.

 

 – Men nu är vi ju här.

 – Ja, här har vi varit många gånger.

 – Det hade jag inte trott.

 

När arbetsgivarorganisationerna förhindrar facklig verksamhet är det inte bara ett hot mot den svenska modellen, det är också ett hot mot demokratin och vår gemensamma välfärd. Almega visar om och om igen att de är en organisation som inte hör hemma i ett land med en modell som andra länder avundas oss. I Alliansens Sverige får skurkmetoder fritt spelrum när regeringen blundar för det som händer ute på våra arbetsplatser. Skämmes tamejfan!

 

 – De har järnstaket runt gravarna för att döingarna ska hålla sig inne på natten.

 – Ja, och tur är väl det. Det är skitäckligt att möta en när det är mörkt.

 – De luktar ju så illa.

 – Du luktar ju inte precis hallon själv.

 

Om ett år är det val.

 

Var rädda om varandra!