Ständigt alla dessa måsten

Nu har jag haft en sådan där vecka igen, ni vet när man är på ett sprudlande glatt humör och samtidigt inte har lust med någonting. Jag vill inte jobba, inte laga mat åt min son, inte städa, inte duscha. Jag vill bara sitta med en kopp kaffe framför mig och snacka skit om allt och ingenting. Det är skönt men inte särskilt kreativt. Allra helst som jag vet att det jag inte gör kommer ingen annan att göra åt mig. Det kommer att finnas kvar och ge mig en oerhörd ångest när jag inser vad jag ställt till med. Men hur illa kan det egentligen vara. Jag menar, om jag inte städar nu så kommer det att bli så enormt mycket större skillnad när jag väl gör det. Detsamma gäller det där med duschen. Oscar har trots allt fått mat eftersom min mamma har sett till den lilla detaljen. När det gäller jobbet är det inte värre än att jag kommer ifatt om jag sätter mig ner och gör det.

Men det ska verkligen bli skönt med sportlov. Nu är det bara en dag och en vecka kvar.

Det bästa med det här sportlovet är att när jag tittar i min kalender så finns det bara en enda notering och det är att jag på tisdagen ska träffa Anna och Inger och fika. Så borde livet vara lite oftare. Ingenting och ingenting och sen lite fika med några kompisar.

Kanske bäst att jag sätter igång och planerar sportlovsveckan så att den inte försvinner i ett meningslöst ingenting. Måndag… nej jag måste nog börja med helgen först. Okej, jag börjar om.

Lördag: städa… näe. Inte på helgen. Det får bli sovmorgon och en dusch och kanske frukost. Det kan i och för sig verka lite hysteriskt. Jag nöjer mig med en tidig middag och lite TV-tittande innan jag somnar.

Söndag: sovmorgon. Min religion talar om att helga vilodagen så det är väl det jag ska göra. Om jag verkligen duschar på lördagen så behöver jag inte tänka på det heller.

Måndag: städa. Kanske.

Tisdag: ställa klockan på tio så jag hinner träffa Anna och Inger. Jag behöver ju tid att vakna och ta den där duschen. Jag ska ju trots allt träffa folk.

Onsdag: såsa runt här hemma och ha det bra. Läsa? Njae, vi får se vad jag känner för. Det är ju knappast så att någon kommer och örfilar upp mig för att jag inte läser alla dessa böcker som jag ständigt påbörjar.

Torsdag: nu bör jag ha kommit in i ledighetskänslan och ska alltså inte ha några problem med att inte göra någonting alls.

Fredag: panik! Nu är det bara en helg kvar på lovet och jag har inte gjort någonting vettigt. Städa eftersom jag skjutit upp det. Duscha. Det känns som om det var länge sedan jag tog en öl med Kenta.

Lördag: träffa Patrik? Ingenting bestämt, men han är barnledig.

Söndag: sova länge. Promenad, fika och kanske någon utställning någonstans. Tvättstuga på kvällen. Somna sent och ha en hel del ångest över att lovet är över.

Ja, så får det bli. Nu har jag i alla fall en planering att följa så jag slipper känna stress över det. Det känns skönt att jag i alla fall har gjort något vettigt idag. Snart börjar Seinfeld så det är dags att stänga av datorn och sätta på TV:n.

Dagens sämsta: att jag varit tvungen att sitta i mörkret utan varken TV eller musik för att alla män som vill uppvakta mig på Alla hjärtans dag ska lämna mig ifred.

Dagens bästa: att de har stuckit så att jag kan se på Seinfeld som en anständig människa, med både bild och ljud. Hoppas det är ett avsnitt som jag inte sett så hemska många gånger tidigare.