Oh, Mama Mia!

I’m nothing special, in fact I’m a bit of a bore. If I tell a joke you’ve probably heard it before. But I have a talent, a wonderful thing, ‘cause everyone listens when I start to sing. I’m so greateful and proud, all I want is to singing out loud.

Totalt uttråkad och kvävd av en känsla av outsäglig tristess och instängdhet tog jag mig till stadens biograf. Jag var ute efter en stunds verklighetsflykt och köpte en biljett till Mama Mia. Biljettförsäljerskan informerade mig om att jag skulle bli den enda i salongen.
- Men då kan du ju sjunga med så högt du vill, sa hon och log.

Näe, det här kunde jag inte gå med på. Mitt liv får bara inte se ut på det här viset! Jag ringde Acke som efter en viss övertalning faktiskt kom och såg filmen tillsammans med mig. Och ja, vi fick platserna bredvid varandra. Och kan ni tänka er – jag blev lycklig. Det var en fantastisk vitamininjektion och ett riktigt glädjepiller och nu kan jag knappt vänta till imorgon då jag ska rusa från jobbet och köpa soundtracket. Ladda, ladda, ladda.

Pierce Brosnan har för övrigt en fantastisk röst.

Nu ska jag kolla lite på TV innan jag somnar. Till och med det är perfekt. JAG HAR FÅTT HEM MIN TV!!!

Thank you for the music, the songs I'm singing. Thanks for all the joy they're bringing. Who can live without it, I ask in all honesty, what would life be without a song or a dance?