Alfred - en liten kille

Till min nästan fulländade familj har det kommit en ny medlem. Alfred föddes den 10 juni och ett mer efterlängtat och älskat litet barn får man leta länge efter – om det ens existerar. 

En stolt farbror, en trött pappa och en ovetande bebis.

Min egen lilla Oscar har blivit pappa och det är knappt att jag kan ta in att jag är farmor. Det är stort och märkligt och fullständigt obeskrivligt. Medan våra barn var på förlossningen så passade jag och den blivande mormodern, Reija, på att gå på tivoli och vinna en superförpackning med Ahlgrens bilar. Men vad gör man inte för att skingra tankarna och inte vara fullständigt vedervärdig och skicka otaliga sms för att få veta hur det går? Att vänta på det sättet var jobbigt och mer än en gång tänkte jag att det kanske ändå vore bäst att cykla till förlossningen för att kolla att allt var under kontroll.

Livet går vidare och generationsväxlingarna är oundvikliga, och det känns faktiskt bättre än jag trodde att få vara en del av det. Mycket bättre.

Nu är det sommarlov på riktigt. Jag vet att vi lärare inte ska säga att vi har sommarlov eftersom vi inte har det; vi har semester och uttag av inarbetad övertid. Men just nu bryr jag mig inte om det.

Jag har sommarlov!

Sommarlovets första dag har jag ägnat åt att sova länge, äta frukost vid tvåtiden, äta ett halvt paket Häagen-Dazs direkt ur förpackningen (medan jag skrev detta så passade jag på att äta upp den andra halvan) med en stor sked och somna i soffan. Jag har också varit på Konsum för att köpa midsommarost men det blev glass istället. Man kan helt enkelt säga att detta har varit en av mina mindre kreativa dagar. Just nu sitter jag och gäspar och försöker att inte somna om.

När sommarlovet är slut så kommer jag inte att jobba på Wendela Hebbegymnasiet längre, utan på en gymnasieskola i Tumba, Praktiska. Det är ett gymnasium med enbart yrkesförberedande program, och sökande från hela Botkyrka, och det kommer att utmana mina pedagogiska färdigheter på ett sådant sätt att jag inte kunde med att säga annat än ”ja tack” när jag fick erbjudandet om tjänsten.

För min egen del känns det som att det var dags att byta jobb. Livet hade blivit en skön triangel med lagom gång- eller cykelavstånd mellan hemmet, skolan och Stadshuset och började kännas en aning enahanda. Jag vill inte säga trist, för det har jag inte känt av alls, men jag behöver andra infallsvinklar i livet och att lämna den kommunala skolan för en friskolekoncern kan mycket väl vara det som ger mig detta. När livet börjar kännas bekvämt och allt flyter ska man se upp, det är då man riskerar att fastna!

Va?! Vem bloggar om jobb på den första lediga dagen?

I natt ska jag sortera klart mina sista skolpapper och packa ned allt i en flyttkartong. Sedan är det bara ledigt kvar. Ja, förutom nämndmöte med Arbetslivsnämnden imorgon förstås. Sen ska jag nog ändå kunna få vara ledig. Åtminstone tillräckligt ledig.

Ha det gott mina vänner!