Etnisk eller etisk

Några kristna irakiska sverigedemokrater i Södertälje har lämnat SD därför att de upplevde att de blev diskriminerade inom partiet och en högerextrem ungersk EU-parlamentariker får veta att han har judiskt påbrå. Det går ju inte att kommentera detta utan att man själv hemfaller åt människoförakt och snobbism, men dessa två händelser går knappast att lämna därhän heller. Jag gör ett försök.

När det gäller södertäljeborna så säger de själva att de drogs till SD därför att partiet sade sig vara emot invandringspolitiken och inte invandrarna. Främst lockade förstås motståndet mot islamiseringen av Europa. Nu har dessa irakier i alla fall upptäckt att det visst handlade om ett motstånd mot människor snarare än strukturer. Gott så! I artikeln berättar de också att andra partier har erbjudit dem medlemskap. Om även Centern har erbjudit dem detta har jag ingen som helst aning om. Sedan februari så vet jag inte sådant eftersom jag då lämnade mina uppdrag som kretsordförande och styrelseledamot. Men vill dessa irakier fortsätta att engagera sig i kommunpolitiken så ska det verkligen inte finnas några stängda dörrar för dem. Demokratins idé är ju i grunden inkludering.

Csanad Szegedi, han som visade sig ha judiskt påbrå, är EU-parlamentariker och medlem i högerextrema och antisemitiska Jobbik i Ungern. Partiledaren har meddelat att Szegedi får behålla sina uppdrag. Vad bra, då slipper vi ligga vakna och grubbla över det.

Har man judiskt påbrå på mödernet så är man etnisk jude. Det vet inte alla, men det är så de flesta judar ser på det. Den som har en judisk mor är jude. Om den här mannen har en judisk mormor så har han en judisk mor, och då är han helt enkelt en del av det judiska folket. Nu erkänner han sig inte till den judiska tron, men det är ju en helt annan fråga. Hans mormor är en judinna som överlevde förintelsen. Vad hade hon gjort om hon hade vetat att hennes barnbarn skulle bli en av antisemitismens främste talespersoner?

Ibland är det verkligen synd om människorna.

När Fredrik Reinfeldt talade om etniska svenskar mitt i livet, så menade han även mig (jag skrev etiska svenskar först, och det hade ju kunnat bli vansinnigt roligt förstås). Med min finska mamma och min östgötska pappa är jag så där lagom svensk, men tillräckligt för att ingå i den grupp som vår statsminister kallar etniska svenskar. Egentligen vet alla det, men ändå ska några från oppositionen överreagera och skrika om exkludering. Det var måhända ett klumpigt uttalande, men det var likväl sant: arbetslösheten är koncentrerad till ungdomar, äldre och invandrare. Det är när man konstaterat det som man kan rikta resurserna, eftersom de andra inte lider av någon direkt arbetslöshet.

Nu kan det ju verka märkligt att jag reagerar på detta flera månader efter att det blev sagt, men jag kom att tänka på det i samband med de två ovanstående händelserna. Det finns de som verkligen är främlingsfientliga, och dit kan inte vår statsminister räknas. Således var detta bara ytterligare ett sätt från oppositionens sida att rikta kritik mot regeringen.

Jag skriver och skriver och glömmer bort att jag egentligen ville blogga om feriepraktiken i min kommun. I Södertälje är alla 16–17-åringar garanterade ett sommarjobb. Det kallas feriepraktik och ska pågå i tre veckor, och det kan röra sig om de mest varierande arbetsuppgifter. Mitt frukostfik har just nu två tjejer som hjälper till med diverse caféuppgifter och när jag frågade dem så var de jättenöjda. Nästa vecka kommer det två nya ungdomar som ska vara där i tre veckor.

Igår stötte jag på några ungdomar från Kulturskolan när de målade betongväggen vid tunneln på vägen till Stadshuset. Det här var deras feriepraktik. Jag tror det är femte året som Kulturskolan under ledning av Rolando Pérez har fått liknande uppdrag och på så sätt gjort vårt fina Södertälje till en ännu finare stad att leva i. Jag tog några foton och frågade om det var okej om jag lade upp en bild på Internet och de svarade ja. Jag hoppas att de som svarade gjorde det för alla, för det kändes så.

Det är när jag ser detta som jag är glad över att jag sitter i Arbetslivsnämnden och har fått vara med att fatta beslut om feriepraktiken. Det är i alla fall politik där man kan se resultat, för ibland kan det kännas lite tveksamt kring om det verkligen ger någon effekt med alla våra beslut. Allra mest verkar vårt uppdrag gå ut på att ta ställning till tjänsteskrivelser. Har alla kommuner ett ämbetsmannastyre? Är detta vad man kallar för Växthuset och Lean; att man effektiviserar bort politikerna? För då är det inte mycket bevänt med demokrati och ideologi.

Nu ska jag läsa klart en bok och försöka hinna med att sova middag. Min önskan om att maximera min livskvalitet kräver det.

Lev gott!