Jag är trött – så vansinnigt trött

Det är samma sak vartenda år; de två första veckorna efter att vi har ändrat till sommartid så upphör jag att fungera som en vanlig människa. Som den nattmänniska jag är så har jag inga som helst reserver över för att kliva upp en timme tidigare. Min insats som människa sträcker sig därför till att allra mest vara utfyllnad. Det skulle möjligen bli ett hål i världsalltet, kanske ett vakuum som var precis lika stort som jag, om jag inte dök upp på jorden en dag, men några verkliga skillnader i form av aktivitet skulle det inte ge. Någon skulle kanske undra vart den där virriga typen hade tagit vägen, men i övrigt – ingenting. Jag tittar på folk och hör röster, förmodligen talar de till mig på ett språk som jag i vanliga fall förstår, men nu kan min hjärna bara uppfatta ett entonigt ”barrbarrbarrbarr”.

Vad är det nu? Två veckor?

Den här helgen är jag i alla fall ledig. Förra helgen jobbade jag några timmar på lördagen, nästa helg ska jag åka på konferens till Zürich, lördagen därpå resa på skolresa till Granada och ytterligare en helg senare få besök från Sverige. Det är inga tunga saker, tvärtom ganska kul alltihop, men känslan av att vara undersövd gör att jag mest ser fram emot att få sova. Jag läser inte ens med behållning.

Vänta nu! Två veckor.

På Facebook hade någon lagt upp en bild på min gata i Södertälje. Jag såg min franska balkong, kyrkan där jag en gång döptes och två vackra regnbågar. Det var fint, och för första gången sedan jag kom hit till Fuengirola så kände jag ett sting av hemlängtan.

Jaa! Två veckor!

De två veckorna har gått nu, det måste de ha gjort. Det betyder att jag kan sova, läsa, fika och gå på museum under helgen och sedan återgå till jobbet på måndag som en alldeles vanlig människa. Jag ska likt fågel Fenix stiga upp ur askan och bre ut mina vingar och vara mitt vanliga jag igen. Fast med förnyad kraft!

Jag har skaffat en hobby. När någon vill chatta, eller på annat sätt göra sådant som kräver min uppmärksamhet, så måste jag säga att jag inte kan. Att knyta vänskapsband kräver nämligen mina båda händer. Jag vill dock utfärda en varning: detta är beroendeframkallande och om du inte kan tänka dig att vara upptagen jämt så ska du hålla dig borta från denna drog. 

Veckans måndag: Den unga kvinnan som jag handlar croissanter hos varenda morgon var som vanligt glad och pigg. Känner hon inte av sommartiden? Jag önskade att jag hade kunnat fråga.

Veckans tisdag: Jag insåg när jag skulle köpa något annat än en croissant att jag inte vet hur man säger "den" eller "en sån" på spanska och var därför tvungen att bara peka och le.

Veckans onsdag: Min croissantmänniska använde en för mig okänd verbform och jag framstod förmodligen som en tämligen löjlig figur.

Veckans torsdag: Jag pratade spanska med min croissantmänniska som svarade med att ställa en fråga som jag inte kunde svara på. 

Veckans fredag: Jag hade glömt plånboken men fick ändå ta med mig croissanten, som jag naturligtvis betalar för på måndag. 

”No tengo dinero. Pago el lunes?”

Ha! Det kunde jag i alla fall!

Lev gott, go'vänner! Lev gott!