Jag och Jamie

När såg du senast en gråhårig medelålders kvinna? Har det ens hänt under de senaste åren? Medelålders kvinnor är lite gulbruna och slingade i håret. Några har ett hår som går åt rött och hos några andra är det rejält mörkt. Men grått är det aldrig. Det är liksom inte på sin plats med gråhåriga kvinnor, och det tänker jag ändra på. Jag har sedan en tid släppt hårfärgandet och ser med spänning hur min utväxt blir längre och längre, och snart kommer jag att se så där förfärligt halvfärgad ut; som en som slarvar med sitt utseende. Ingen kommer förstås att förstå att det är en del av ett projekt som jag driver – Projekt naturlig look.

Jag ser hur mitt mycket mörka hår växer fram, och visst finns där några gråa stänk. Undantaget är luggen som delvis är helt grå, fast det har den varit sedan tonåren och redan då kallade en vän delar av min lugg för tomtehår. En läkare jag talade med berättade att det är mycket troligt att pigmenten dött på den fläcken, efter en olycka då jag slog i skallen ganska rejält.

Jag tror att det här kan bli fint. Jag verkar i alla fall vara lika glad som vanligt.

Varför gör jag nu detta? Svaret är inte helt självklart, men jag tror att det egentligen handlar om att jag tycker att det är ganska töntigt att hålla på med att färga håret. Värst är det någon månad efter den senaste färgningen när den naturliga färgen tittar fram; det ser ju lika förfärligt ut som avgnagt nagellack. Det andra är att jag inte tycker att det är tillräckligt intressant med utseende för att jag ska bry mig så mycket. Det tredje skälet är att jag är nyfiken på hur det ser ut. Nu borde det kanske vara på sin plats att också tala om miljögifter, men trots att det är bra för miljön så har den aspekten inte varit en avgörande del av mitt beslut.

Kan jag bli hälften så cool som Jamie Lee Curtis så är jag nöjd. Hon går emot trenden och är bäst som vanligt.

Jag har fått några reaktioner på mitt hår, och det förvånar mig. Själv tänker jag väldigt sällan på hur andra ser ut; vilket självklart beror på att jag helt enkelt inte är tillräckligt intresserad av andras utseendeval. Trots det så har jag nu skrivit fler sammanhängande ord i ämnet än jag någonsin tidigare i livet har gjort.

Nu över till något helt annat: Det drevas i Sverige. Jädrar, vad det drevas! Det krävs inte mycket för att människor ska tappa förståndet och dela, dela, dela av allt som smutskastar, förlöjligar och hånar den som det för tillfället drevas emot. Jag har aldrig förstått den här sidan av mänskligheten och när jag tänker på hur det har sett ut de senaste veckorna så blir jag förskräckt. Delandet är utan finess, träffsäkerhet och bildning och jag undrar vem mer än de redan invigda som ens orkar ta till sig eländet. Påverkar det någon eller något? Troligen inte, förutom den som drabbas och då handlar det bara om ren ondska. Varför vill någon vara ond? Märkligt är ordet.

Ta’t lugnt där ute!