Jag - en superhjälte!

För några veckor sedan så läste jag Alla mina vänner är superhjältar som är skriven av Andrew Kaufman vilken jag för en kort stund blandade ihop med Andy Kaufman. Det är inte helt galet, men likväl fel. Jag tror att det kan vara den viktigaste bok som jag någonsin har läst. Existentialisten, och läraren, inom mig vill ha den i klassuppsättningar och göra det till den enda läroboken i religionskunskap, kanske även i svenska.

Nåväl, boken är en bedårande historia där en helt vanlig Tom har hamnat i ett sällskap med enbart superhjältar som innehar mer eller mindre användbara superhjälteförmågor.  Han blir förälskad i Perfektionisten som tyvärr blir hypnotiserad av Hypno och allt vänds redan under bröllopsfesten till eländes elände. Perfektionisten sörjer Tom (läs, så fattar ni) och tjatar på Klockan om att hon ska ta med henne på en tidsresa trots att Klockan talar om att Perfektionisten kommer att bli besviken. Klockan låter sig till slut övertalas och tar med Perfektionisten på en resa in i framtiden där ingenting finns. Ingenting, absolut ingenting! Varför? För att framtiden inte har hänt förstås. Framtiden finns hos oss; våra val och beslut kommer att skapa den.

Har jag någon superhjälteförmåga?

HITTA DITT EGET SUPERHJÄLTENAMN

Det är sant att det flesta superhjältar har lustiga namn. Men de måste komma på namnen själva. Tänk dig hur svårt det skulle vara. Prova själv: koka ner din personlighet och dina förmågor till ett enda uttryck eller en bild. Om du kan göra det, är du antagligen redan en superhjälte.

Sedan står det något om att jag kanske upptäcker något som jag inte tycker om, men det bortser jag ifrån. Det står också att de flesta superhjältar inte har någon dräkt så det behöver jag inte heller grubbla över.

Någon dag senare utbrister en elev: ”Du lyckas alltid hitta någonting att gå vidare på även om det är meningslöst. Är det din superhjälteförmåga eller?”

Vad?!

Upptagen av känslan över att ha funnit min superhjälteförmåga tog jag upp händelsen i lärarrummet och frågade om de visste vilken som var min speciella förmåga och fick genast svaret: ”Att flyga under radarn?”

Vad?! Kan jag ha två förmågor?

Idag är det Mors dag. Jag fick en hälsning från den yngste sonen, Oscar, via Facebook. Han gav mig superhjälteförmågan Supermorsa och tackade för att jag är jag.

Vad?! Jag har tre superhjälteförmågor!

Från och med nu är således mitt namn

Maria Katarina Meningsskaparen Underradarnflygaren Supermorsan Thollander

Jaaa!