Det har varit några hektiska veckor men nu ser det ut att bli lite bättre. Det värsta med att plugga är att det är så hemskt mycket som ska förberedas. Min vana trogen började jag läsa för sent, försökte slarva och fick sedan sätta mig ned och göra allting ordentligt den absolut sista dagen för inlämning. Nåväl, analysen av Edith Södergrans Livet blev rätt okej, även om jag refererade till Sartre som var ungefär elva år när Södergran skrev sin dikt. Den typen av detaljer ska man inte fastna för illa i, existentialismen fanns ju redan då så tankarna var säkert inte fel. Jag gör sällan fel.
Det bästa var ändå att när jag höll på att få panik ringde Fredrik (the one and only DrFredo) och talade om att han hade tillgång till bil. Vi åkte ut till antroposofernas ställe i Järna och tog en långfika med mycket trevligt prat. Och det hjälpte faktiskt mitt pluggande att få rensa hjärnan och tänka på något helt annat under några timmar. Jag lyckades till och med få in analysen en hel timme före deadline. Idag är det onsdag och jag har redan hunnit läsa femtiosju sidor av de ungefär femhundra som ska vara klara till söndag. Framförhållning kallas det.
Idag, när jag var på väg hem från jobbet för att hinna sova en stund innan matlagning och annat kvällsjobb, ringde Oscar och talade om att han hade brutit näsan. De hade spelat någon form av brutalhandboll, på idrotten, när en armbåge kom i vägen för Oscars näsa. Det visade sig att Oscar förmodligen hade fått en spricka i näsbenet och att vi ska hålla koll på om näsan kroknar under den närmsta veckan. Han ser för eländig ut med fläskläpp och svullen näsa. Och hans polare John ska vi kolla lite snett på hädanefter.
Det var naturligtvis Ulla som såg till att vi kom till sjukhuset. Det är otroligt hur den människan alltid ställer upp när det är kris. Såna vänner ska man vara rädd om.
Ikväll tittar jag på det första avsnittet från sista säsongen av Sex and the City. Jag vet inte hur många gånger jag sett det förut, men när det gäller den TV-serien handlar det mer om en kulthandling än behov av överraskning. Och snart kommer filmen. JA!
Nu är det nog för denna gång.
Lev väl!
6 kommentarer:
Schysst bild att lägga ut :@
Njae, inte så schysst kanske, men inte så illa heller. Jag ska fråga nästa gång.
Jag har sett samma bild på Oscars blogg :o). Stackars Oscar och stackars stackars John... hur ser han ut ? ;o).
Ja du, Katarina; man kanske skulle skaffa sig ett liv. Jag läser inte hälften av vad du gör men jag skulle definitivt välja en bok för det mesta om det gick.
Ja, den där stackars John... Han ser nog ut som vanligt, tror jag. Det var bara hans armbåge som råkade komma ivägen för Oggys näsa. När det gäller läsningen kan jag ändå ibland känna att jag inte hinner läsa allt jag vill (och jag struntar ofta i mina måste-böcker också).
Du vet, Katarina, de som betyder mest för mig är Acke och Oscar men jag vet inte om jag kan i september. Jag har en månad på mig att bestämma mig. Tog bort mitt inlägg som du kommenterade. (Just so you know). Sköt om dig! Kram Pia
Skicka en kommentar