Årets första humla

I lördags hade jag besök av en humla. Det var inget särskilt med det förutom att det var en enormt stor och långsam humla. Nu brukar ju humlor vara långsamma, men den här rörde sig faktiskt långsammare än någon annan humla jag någonsin sett. Han, det visade sig vara en han, surrade och flög omkring på det där löjliga, typiska, planlösa humleviset, stannade till i luften som om han undrade vart han var på väg och flög sedan lite till. När han upptäckte att jag iakttog honom bugade han sig lätt, lyfte på sin lilla bruna gubbkeps och förkunnade på klingande skånska att sommaren snart är här.

Det är inte det att han pratade skånska, även om det i sig är anmärkningsvärt, men den lille fete jäveln ljög för mig. Räck upp en hand den som kan se någon sommar!

Har ni tänkt på hur underligt det känns när saker man tagit för givet bara är borta? Oavsett vad ni svarar så är det precis vad som har hänt mig. Jag har tappat bort min energi och min lust, och jag vill bara sova. Min planering har kört ihop sig och jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att kunna reda ut det hela. Mitt bidrag till en lösning på situationen är att dra en filt över huvudet för att slippa tänka på studier, arbete, styrelsemöte, tvättstuga och allt annat skit som man som vuxen förväntas tänka på – och dessutom utföra.

Klockan är snart elva och jag ska göra det enda vettiga en person i min situation kan göra. Jag ska lägga mig och sova, utan att se Seinfeld, så att jag är piggare imorgon.

Till nästa gång – lev väl!