Det är inte kul att flytta

Just nu borde jag vara i en lägenhet full av packade flyttkartonger, med alla hyllor isärskruvade och allt förberett för den stora flytten. När jag ser mig omkring ser jag att det inte alls är så det är. Det är bara en jäkla röra omkring mig och allt är långt ifrån klart. Och egentligen är det så här jag ville att det skulle vara. Jag ville inte flytta allt på en gång utan ta det lite i taget och få allt snyggt direkt i mitt nya hem. Och så blev det så här i alla fall – att jag bara känner en massa stress.

Av någon outgrundlig anledning drogs jag för ett tag med i någon form av duktighetskrav och började förstöra min fina flytt. Men nu är ordningen återställd. Jag struntar helt sonika i allt och sitter bara här och glor istället. Tidigare i veckan har jag packat upp i mina nya köksskåp och kört bort en del böcker. Idag ska vi flytta alla tunga möbler och de kartonger som ändå är packade. Någon dag nästa vecka ska jag försöka tvinga syster Anna att hjälpa mig med resten, kanske kan jag också få storebror Christer att lämna sitt kära Björkhagen och komma hit till vår lilla världsmetropol. Och i augusti kan mamma och jag städa ur den gamla lägenheten. Så ska en flytt se ut!

Så ska egentligen hela livet se ut. Det är värdelöst att böja sig för måsten och sådant som man tror att andra förväntar sig att man ska utföra. I ett lugnt tempo ska man istället bara göra det man absolut inte kan undvika, som att åka ut till pappas stuga en solig dag eller sitta uppe en sen natt med te, kärlek och mycket prat.

Ja, så ska det bli! Men först ska jag tömma vardagsrumsbordet från allt skräp och skruva isär den sista delen av bokhyllan.

Lev väl!