Skräp och kultur

Min plan för söndagen var att cykla iväg och lägga mig någonstans i solen och läsa. Jag har packat ned alla mina böcker, inför flytten, men lämnat några måste-böcker som jag tänkt att jag ska läsa under sommaren. Nästa bok på listan är Slam av Nick Hornby. Det måste ju inte vara tunga och jobbiga böcker för att vara en måste-bok. Det är helt okej om det helt enkelt bara är böcker som jag måste läsa för att de förmodligen är bra. Det är ju sommar och jag är ledig.

Jag låg fortfarande i sängen när jag insåg att jag inte alls hade någon lust att lägga mig i solen med en bok. Och då, precis då, ringde Fredrik. Han hade fotograferat någon på morgonen och undrade om vi skulle ses. Och det skulle vi förstås.

Vi hade en fantastiskt bra dag i Stockholm med både shopping och Parkteater under eken. Jag hade min vana trogen lyckats sätta på mig en kofta som var sönder på alla de ställen där en kofta överhuvudtaget kan gå sönder. Dessutom hade jag knäppt den snett och såg ut som en gammal bag lady. Fast utan baggar förstås. Jag har ju tidigare nämnt att Fredrik gillar att styla om mig, och för att göra en inte särskilt lång historia ännu kortare så köpte han helt sonika en ny kofta åt mig i den första affär vi gick in i. Och det var ju verkligen snällt, för den var både fin och skön. I fortsättningen får jag nog nöja mig med att använda den gamla koftan bara när jag jobbar. Eleverna har i alla fall annat att tänka på än vad fröken har för kläder på sig.

Jacob Hirdwall har skrivit en monolog om mediernas makt och vilka som egentligen styr oss. Hans idé är att teatern ska verka som en motmakt mot den skräpkultur som sköljer över oss. Det var väl i och för sig inte några sensationellt nya tankar, men monologen var riktigt bra framförd av Jonas Kruse. Och visst tål det att tänkas på att vi har fler TV-kanaler än någonsin samtidigt som variationen i utbudet är minimalt. Fredrik var i alla fall stolt över att han inte har någon TV och att han jobbar med kultur. Jag som å andra sidan är en masskonsument av skräpkultur ska förmodligen med den logiken skämmas ordentligt. Men i min enfald går jag runt och tror att jag konsumerar skräp med en lite mer intellektuell approach än de flesta andra. Det där sista var engelska och förmodligen finns det ett fullgott svenskt uttryck för det.

Men i min enfald går jag runt och tror att jag närmar mig skräpkulturen mer intellektuellt än vad de flesta andra gör.

Idag har jag inte gjort någonting alls. Tre från varandra oberoende människor har frågat mig om dagen och jag har bara kunnat svara: ”Ingenting”. Och då menar jag verkligen ingenting. Jag har suttit ganska länge, sen har jag diskat, lagat mat och diskat igen. Och nu sitter jag igen. Men nu börjar Sex and the City och då ska jag inte bara sitta, utan också titta.

Oj, jag höll på att glömma min senaste snällism. Innan föreställningen var Fredrik på toaletten. När han kom tillbaka talade han om att pappret var slut. Efter föreställningen gick jag bort till kaffeförsäljningen och tog en bunt servetter med mig innan jag gick på toaletten. Hon som stod bakom mig i kön fick några servetter av mig och då blev hon glad. Åh, vad det är skönt att vara en god människa.

Till nästa gång: Lev väl!