I min värld: Även du, min IKEA

Jag har verkligen ledsnat på att flytta och allt stök som det för med sig. Just nu längtar jag bara bort ifrån alltihop. Jag vill sätta mig under en filt och blunda och när jag kommer ut till er andra igen så vill jag att allt ska vara klart. Bara så där. Och precis så som jag vill ha det.

Hälften av sakerna är kvar i Västergård, och det är precis fel saker dessutom. De lite mer regelbundna läsarna av min blogg vet att ungefär hälften av mina inlägg handlar om att jag sitter i soffan framför TV:n med den lilla bärbara i knät. Jag kan informera er om att det inte finns någon TV här i min nya lägenhet. Två stycken gav jag till min kompis Anders och de andra två är kvar i gamla lägenheten. Jag har för övrigt ingen soffa heller. Den bor i grovsoprummet nu för tiden. Fast den lilla bärbara har jag i knät som vanligt. Allt är ju inte illa här i livet.

På något sätt känns min tillvaro just nu som om jag försöker forma fasta bollar av sådant där slemmigt snor som man snyter ut när man är riktigt förkyld. Allt bara rinner mellan fingrarna och jag kan inte göra någonting för att påverka händelseförloppet. Det ska verkligen bli skönt att åka till Bohuslän en vecka. På fredag morgon blir jag hämtad, och sen bär det iväg. Jag vet inte riktigt när jag kommer tillbaka hem igen, men jag hoppas att det inte blir senare än klockan två nästa söndag eftersom jag har tvättstuga då.

Och sen börjar jag jobba igen. Det kommer att bli riktigt kul.

På tal om riktigt kul så bara måste jag berätta om en människa jag känner som inte heller har totalkoll på tillvaron. Eftersom jag lovade att inte blogga om händelsen så ska jag låta personen vara anonym. Så låt oss kalla honom F.

F och jag var i det centrum som ligger precis där han bor när han upptäckte att han hade glömt sin mobiltelefon hemma. Han kände efter i alla fickor och kunde inte hitta den någonstans. Han skulle precis vända och gå tillbaka hem när jag föreslog att jag kunde ringa honom. Den kunde ju finnas i någon av alla hans benfickor. Ringsignalen hördes mycket tydligt och det visade sig att han höll telefonen i handen. Man har ju hört talas om folk som letar efter sina glasögon fast de har dem på sig, men det här slår nog alla rekord.

Dagens bästa: Leena är världens snällaste människa.
Dagens sämsta: Vi köpte fel hjul på IKEA. Fast först fick vi motorstopp och var tvungna att vänta på pappa och Torbjörn medan de åkte och köpte ett nytt batteri. Sedan visade det sig att garderoben vi hade köpt inte monterades ihop med IKEA-nycklar utan med borrmaskin, stjärnmejsel, vanlig mejsel och hammare. Ja, tjena!