Twitter och onda fötter

Jag är nu tillbaka efter en fantastisk resa till Shanghai och Wuxi. Närmare rapport kommer när jag får lite bilder från resan. Men jag kan i alla fall rapportera om en sak som överraskade mig med kineserna – deras självironi och deras förmåga att skämta om bilden vi västerlänningar har av dem. Nu är de visserligen ett gäng och jag pratade med ungefär tio av dem, och bara en handfull visade upp den här typen av humor, så det finns en risk för att jag gör någon form av generalisering här. Men det vet ju varenda människa att det är generaliseringarna som gör att vi kan greppa världen.

Jag fick av en kines veta att de äter allt i himlen förutom flygplan och allt på jorden med ben förutom bord. Det borde innebära att de har det lite knapert med övrigt möblemang vilket i sin tur kan förklara hur alla dessa 4-5 miljoner människor får plats i en så liten stad som Wuxi.

Fredrik och jag möttes på Centralen idag och tog bussen ut till Blockhusudden för att fika och där var det naturligtvis stängt. Nåväl, vi hasade vidare mot Rosendals trädgårdar dit varenda stockholmare hade letat sig eftersom det var fint väder och ingen av oss hade någon lust att ställa sig i de där köerna för att få stå och fika, så vi hasade vidare. För att slippa redogöra för vartenda steg vi tog så kan jag sammanfatta det hela med att vi åt thaikäk vid Hötorget och tog en glass vid Stadshuset.

Det blev med andra ord en hel promenerande och jag måste erkänna att jag har ont i fötterna.

Hade jag varit kvar i Kina så hade jag garanterat tagit fotmassage och struntat i att jag skrek av skratt senast det hände. Det är jobbigt med kittliga fötter. Och ljumskar också för den delen.

Jag bara måste säga någonting om Twitter. Är det någon som fattar grejen? Jag skriver små meningslösa meddelanden och vet inte vem jag gör det för. Dessutom är det något skit i systemet som gör att alla som börjat twittra efter den 14 april inte är sökbara och därmed kan inte ens de som eventuellt skulle vara intresserade av mitt minibloggande leta efter mig. Men jag ska vara tålmodig eftersom de jobbar med problemet. Jag lägger en länk till min twittersida här så får vi se om det går att komma fram den vägen.

Inläggets förlåt: ja, jag vet att jag är en kass bloggare. Men jag har varit borta och sjuk och haft idiotmycket att göra. Dessutom har jag fortfarande inte löst problemet med min kraschade dator.

Vad som irriterar mig just nu: Jag väckte fel folks nyfikenhet när jag bloggade om Geo Challenge och nu går de om mig eller drar ifrån till ouppnåeliga poäng. Det senaste meddelandet jag fick var att Ingrid är bättre på flaggor än jag. Gå ut och njut av solen istället!

Kanske rätt ändå: Jag är kattvakt och har glömt vad katterna heter, så jag kallar dem för Tisseltass och Kissemiss och det funkar bra.

Och därmed var det klart för denna gång. Lev väl!