Trångbott på Slottet

Jag har sett hela vaktavlösningen på Slottet för första gången. Storebror hade lovat sin son att få se det och då var det inte mycket annat att göra. Det var faktiskt förvånansvärt kul att se. Det jag sett tidigare har varit när jag av en slump har passerat då det skett och jag har inte lagt så mycket tankemöda på det vid dessa tillfällen – än mindre stannat för att titta. Men, som sagt, det var bättre än förväntat.

När det hela var över gick vi ned till Skeppsbron och satte oss på trappen vid statyn av Gustav III. Där tågade vänsterns demonstrationståg, på väg mot mötet i Kungsträdgården, förbi. Tåget bestod till stora delar av diverse utomparlamentariska grupper som hade grävt ned stridsyxan och i socialismens namn inte brydde sig om vem som var trotskist, maoist, vanlig gammelkommunist eller något annat som förkortas i mer eller mindre omöjliga bokstavskombinationer. Dagen till ära skulle de tåga tillsammans i kamratlig anda under plakat med budskap så långa att det var svårt att uppfatta vad som verkligen var budskapet. Ett lättläst plakat bars dock av en kille med en låda på magen. På det stod det kort och gott KAFFE. Se där; ett budskap lätt att ta till sig.

– Var ska vi bo?
– Där ska vi bo!

Grupp efter grupp skanderade samma sak och pekade mot Slottet. Enligt arrangörerna var det tolv tusen som deltog och då tror jag att bror min hade rätt när han sa att om de fortsätter så där så kommer de att bli mer trångbodda än de är idag. Vi berörde aldrig frågan om när de ska flytta in på Slottet men jag antar att det kommer att ske någon gång efter Revolutionen.

Trots den märkliga maten i Kina och trots att jag inte stoppar märkliga saker i ansiktet har jag gått upp i vikt. Visserligen är inte viktökningen enorm, men jag föredrar att känna mig som jag brukar. Därför tog jag bara ett Happy Meal på McDonald’s och jag blev faktiskt mätt. Men jag vet inte vad jag fick för leksak eftersom jag gav den till min lille brorson som är sju år och äter vuxenportioner.

Stockholm är en fantastisk sommarstad och trots att jag trivs bra här ute i provinserna, och inte har för avsikt att tränga ihop mig med de andra på Slottet, så önskar jag att det var promenadavstånd mellan hemmet och huvudstaden. Om jag någonsin kommer att demonstrera på första maj så ska jag definitivt bära ett plakat med texten:

Kortare avstånd mellan Södertälje och Stockholm!

Dagens 'Det borde jag ha tänkt på': Nästa gång jag äter Happy Meal ska jag be om att få slippa kartongen. Det är inte förenligt med ett gott miljötänkande att ta en förpackning för mycket, och har jag inget barn med mig så kan de få behålla leksaken också.

Tiden går fort när man är lycklig och nu har klockan hunnit bli två.

God natt!