Vad detta vad du såg och tyckte om med din resa? Själv verkar jag gilla mig själv väldigt mycket, vilket beror på att jag inte har någon kamera och att mina ressällskap skickar över bilderna från våra resor. Det faller sig naturligt att den som inte håller i kameran är den som blir fotograferad. Amatörbilder på vackra byggnader måste vara bildmotiven från Helvetet. Min positiva människosyn förhindrar mig att tro att ens fotografen själv kan glädjas åt dessa bilder. Än värre blir det när de photoshoppas sönder och samman av någon som går på upptäcksfärd bland alla effekterna.
Vänd på det och fundera på vad andra ser när de reser till oss. Vad finns i deras kameror? Naturligtvis är det olika beroende på vem som har fotograferat, men jag har fått en föraning.
Som jag tidigare berättat så bjöd min mamma tre
stycken kinesiska gästlärare på middag. En av dem hade en kamera med sig och jag bad henne skicka bilderna till mig, och när jag sedan såg dem så blev jag förvånad. Hur kan det komma sig att mammas diskbänk, hennes nallar på sängen, blommorna i fönstret och tavlorna på väggen var intressanta motiv? Vad såg de när de kom hem till henne? Visst finns det även bilder på när vi finsitter i soffan och liknande, men förvånansvärt många är bara inredningsdetaljer som inte ens är särskilt märkvärdiga. Nu vill jag inte påstå att mamma inte har fint hemma, men att det skulle väcka ett sådant intresse förvånar mig.
För knappt ett år sedan fick jag själv glädjen att besöka ett kinesiskt hem och eftersom jag inte heller då ägde någon kamera så tog jag inte några foton. Men vad skulle jag ha fotograferat om möjligheten funnits? Det enda jag kan komma på är familjen, fast nu spekulerar jag bara, jag hade kanske tokfotograferat allt. Nu är inte skillnaden så stor mellan de kinesiska och svenska hemmen. Säger jag som om jag visste någonting. Jag har varit inne i ETT kinesiskt hem, där kvinnan jag besökte dessutom har bott i New York, och om jag inte är felunderrättad så ska det finnas fler hushåll i Kina än så.Imorgon är det Internationella kvinnodagen, och det är bra. Men jag ser fram emot den dagen då en sådan dag är onödig; då starka kvinnor inte lyfts fram som om det vore något ovanligt och onaturligt, då KvinnorKan är ett hopplöst namn på en förening därför att det implicit skulle kunna antyda något annat, den dagen då en flickpojke är någonting lika fint som en pojkflicka.
Vet ni förresten att det finns en Internationell mansdag? Jag har aldrig hört talas om den men den har en egen artikel på Wikipedia, och då kan man vara trygg i förvissningen om att det är sant.
Veckans bästa: sportlovet
Veckan sämsta: ingenting faktiskt, inte ens det faktum att det är söndag och sportlovet därmed är över. Om jag måste gnälla över något så är det möjligen att jag har haft det trevligt och inte hunnit läsa någonting, trots att jag lovade mig själv att läsa minst två skönlitterära böcker under lovet.
Ta väl hand om er till nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar