Konsekvensen av att vara idealist

Jag har lämnat Centerpartiet. Jag inleder så där dramatiskt så att den rätta stämningen infinner sig direkt. Jag är inte längre centerpartist. Det sista påståendet skulle kunna ses som en självklar konsekvens av det första, men är det så självklart? Jag är inte medlem i Djurgårdens IF, men lik förbaskat är jag djurgårdare.

Jag visste det! Jag fastnade direkt. Nåväl, att lämna Centerpartiet var i sig inte ett särskilt svårt beslut. Realpolitiken blev sådan att jag inte längre kunde tänka mig att låta Centern få representera mig. En del av den demokratiska idén är att man får göra som man vill med partimedlemskap, och det var den rättigheten jag använde mig av när jag lämnade alla mina uppdrag inom partiet.

Svårigheten låg på ett annat plan, utanför det partipolitiska. Som centerpartist har jag varit en del av beslutsfattandet i Södertälje. Besluten har väl i slutändan inte berott enbart på mig, men jag har känt att jag har varit lyssnad på och då inte enbart av mina partikamrater. Jag har blivit bemött med respekt från båda sidor av blockgränsen och min syn på politik och de bakomliggande processerna har radikalt förändrats under den här tiden. Det som jag tyckte om med Centern finns ju fortfarande kvar där, men dessvärre var det de andra frågorna som tog överhanden och då blev det till slut omöjligt för mig att fortsätta som partimedlem. De människor jag lärt känna finns väl i någon bemärkelse också kvar, även om det självklara mötet inte längre gör det.

Jag skrev en debattartikel där jag kritiserade Centerns politik. Artikeln skickades till Södertäljeposten som publicerade den en vecka senare. Under den där veckan tänkte jag en hel del på min politiska självbild och kom fram till att om jag tycker så här som jag har skrivit så är det omöjligt för mig att fortsätta inom centerrörelsen. Och som idealist, snarare än partist, så fanns ju beslutet där inom mig. Om ordparet däremot är idealist-realist så vill jag vara båda. Jag är Don Quijote och Sancho Panza i en och samma skepnad. Nu tappade jag tråden igen. Åter till ordningen!

Jag måste säga något om min osedvanligt dåliga planering. Förslaget till nytt idéprogram presenterades någon dag efter att jag hade lämnat Centerpartiet. Det gör att risken finns att människor ser en koppling mellan idéprogram och avgång; vilket inte finns. Programmet är tvärtom både spännande och innovativt och i många delar håller jag med om det som står där. Det finns problem, ganska stora sådana till och med, men de är inte ensamma skälet till mitt beslut.

Jag är för övrigt inte på väg till något annat parti. Jag är en partipolitiskt obunden debattör och min politiska status på Facebook har ändrats till Ekohumanist.

Verkligheten gnager på mig och jag undrar i mitt stilla sinne: Vad finns det egentligen för recept på goda efterrätter till nyårsmiddagen?

Ha det gott, mina vänner, ha det så gott!