Om planering och koll på läget

Detta är vad jag skulle ha gjort:

• Tagit med mig Svenska Dagbladet till Café Tratten och den väntande frukosten.
• Jobbat undan minst två av de fem minihögar jag har gjort i ordning.
• Köpt en ost och funderat ut historien kring varför jag valde att köpa just den osten.
• Åkt till Fredrik och Sara för att umgås och för att berätta historien om osten.
• Kommit hem hyfsat tidigt för att kanske ha hunnit med ytterligare en hög av arbete.

Så här blev det: 

Helt annorlunda.

Varför gör man planer egentligen?

Ibland har jag en förvånansvärd koll på läget. Eftersom jag hade glömt Trygghetsdagen här i Södertälje, och efter frukosten råkade gå förbi vårt bord där det stod på Politikertorget tillsammans med andra bord, så passade jag på att representera Centerpartiet en liten stund. En man ville tala om Slussen i vår stad och jag berättade villigt vad jag anser vara en bra lösning. Han hade också en del synpunkter på finansieringen och jag kunde på ett begripligt sätt förklara principerna för hur kostnaderna fördelas. En annan man undrade hur mycket en terawatt var och jag kunde efter lite googlande tala om att det var tolv nollor och att storleksordningen löd: kilo, mega, giga, tera, med en ökning på tre nollor för varje steg. Samme man undrade varför det ibland finns tio budord och ibland elva bland de kristna. Som varande religionslärare kunde jag naturligtvis svara även på det. Och sedan tog mitt representerande slut. Om dessa män fick med sig någonting så var det insikten om att vi centerpartister inte är så dumma ändå, även om det inte blev så mycket centerpolitik.

Idag fick jag ett rejält blodtrycksfall. Det var länge sedan sist, och jag vet inte vad som utlöste det den här gången, men det kändes skönt att jag precis då var omgiven av släkt och vänner. Oavsett vilket så förändrade det dagens planer på fest i alla fall. Jag försökte stärka mig genom lunch, kaffe och umgänge men jag kände mig inte tillräckligt stabil för att ge mig iväg på en kollektivtrafikstur till Hägersten.

Innan blodet valde att lämna skallen så hann jag köpa en kappa och tre tröjor. Det kändes bra att få månadens inköp avklarade på en och samma dag.

Bilden jag skickade till Camilla för att få smakråd. Innan hennes svar kom så hade jag hunnit fråga en kund i butiken, och därmed var vi tre som var positiva till inköp av ny kappa. Någon slags märklig rabattidé gjorde att jag även fick köpa två halsdukar till priset av en halv och eftersom jag tycker att det inte spelar någon roll om jag förstår allt så länge det går ihop på slutet, så frågade jag inte om alla detaljer.

Hade någon under dagen frågat mig om vilka färger jag har i badrummet så hade jag inte kunnat svara. Det är faktiskt sant, och det förvånar även mig, men så kan det ju vara ibland.

Camilla och jag var inne på Indiska där hon tittade på korgar till sitt badrum och frågade mig om vilka som passade bäst. Hon borde känna mig bättre än så men jag svarade i alla fall att när jag tänker efter så vet jag inte ens vad jag själv har för färger i badrummet. Jag visste att det var klinkergolv men jag kom inte ihåg om det var grönt eller blått. Jag visste också att jag hade en kakelrand längs väggen och att resten av kaklet var vitt. Jag hade ett bestämt minne av att randen var orange.

En kund i butiken skrattade och sa att hon inte trodde att sådana människor existerade. Hade jag varit mer socialt tränad så hade jag då hållit inne med att jag har bott i samma lägenhet i flera år, för inte spelade det henne någon roll hur länge jag bott där jag bor, men nu är jag inte sådan. Dessutom skedde detta efter blodtrycksfallet.

Om någon från och med nu frågar mig om mina färger i badrummet så kommer jag att svara att jag har vitt klinkergolv och en rosa kakelrand längs väggen. Det är faktiskt väldigt vitt där inne, och det är egentligen inte särskilt snyggt.

Men om jag frågar er om varför de tio budorden inte ser likadana ut för alla kristna, trots att de har samma bibeltext att utgå ifrån, så vet de flesta av er inte det. Och, handen på hjärtat, vilken kunskap är mest värdefull – egentligen?

Facebook, jag måste säga någonting om Facebook! När någon frågar mig om vi ska vara vänner, och jag svarar ja, och vi sedan under ett år inte har någon som helst kontakt så raderar jag dem. Jag borde kanske skriva ett meddelande i samband med deras utträde ur min facebooksfär, för när vi sedan ses så känner jag mig obehaglig till mods. Ibland har det hänt att jag har fått en ny förfrågan efter några månader och då svarar jag ja. Vi är ju inte ovänner bara för att vi är o-vänner.

Jag har också bestämt mig för att mitt facebook inte är som en ungdomsgård för vuxna, där vem som helst får hänga. Mycket är offentligt, men inte allt, och jag bestämmer vilka som ska stå på min vänlista. Den senaste månaden har jag till exempel raderat två stycken därför att de uttryckt främlingsfientliga åsikter. Den ena gillade en uppenbart främlingsfientlig facebookgrupp och den andra uttryckte med egna ord sådana åsikter att jag inte ville ha dem på min datorskärm.

Jag är liberal och en stark anhängare av våra friheter, men vad som ska dyka upp på min datorskärm i mitt eget hem bestämmer jag över själv.

I natt är det kulturnatt i min lilla världsmetropol, och jag ska för en gångs skull inte gå dit. Jag ska stanna hemma och vara lite yr i huvudet. Och kanske jobba lite.