Tintin och det politiskt korrekta

Jag tror att alla, eller åtminstone väldigt många, av oss som är födda på femtio-, sextio- och sjuttiotalet har vuxit upp med Tintin. Och med all rätt blev vi naturligtvis förfärade när Kulturhuset bestämde sig för att ta bort alla serieböcker med nämnde journalist och hjälte. Anledningen till beslutet var bland annat den koloniala och fördomsfulla bild som böckerna förmedlar.

Precis som de flesta andra var jag upprörd. Vad stod på tur? Vad skulle plockas bort vid nästa utrensning? Har vår huvudstad ett kulturhus som plockar bort litteratur?

Jag tror för övrigt att jag inte hade varit den jag är idag om inte Tintin, Lucky Luke och Asterix hade varit en del av min uppväxt. Lite senare kom Gaston in i mitt liv och jag är rädd att det har influerat mig mer än jag egentligen vill låtsas om.


På facebook var stämningen inte nådig, och själv skrev jag att jag ansåg att ledningen för Kulturhuset hade mist förståndet. Men efter ett tag började jag få en ganska illa smak i munnen. De som vid mindre rumsrena debatter använder begreppet politiskt korrekt, alltid lika felaktigt, som ett skällsord började göra sig hörda. Äntligen fick de rätt att kritisera varje anpassning till ett mer jämställt samhälle och de som i vanliga fall var deras antagonister höll för en gångs skull med.

Kunde det verkligen vara så att några bortplockade böcker som odlade nidbilden av afrikaner fick oss att vara på samma sida som de främlingsfientliga?

Jag tycker fortfarande att det var fel, och jag är den första att glädjas åt att beslutet togs tillbaka, men mitt beslut grundar sig i att vi måste värna tryckfriheten och att det är vår plikt att motarbeta kulturcensur. Fast, handen på hjärtat, hade jag reagerat lika starkt om det hade handlat om något som jag anser vara rasistisk smörja? Och hur hade politiskt-korrekt-argumenterarna reagerat om böckerna hade handlat om en kvinna som säger att män är djur?

Jag försökte mig på att läsa en bok härom veckan som handlade om några damer i äldre medelåldern som skulle ut på en bussresa. Boken var så full av könsstereotyper att jag gav upp innan jag ens hade kommit tjugo sidor in i den. Hade den sortens böcker sorterats ut så hade jag tyckt att det hade varit dumt, men jag är inte säker på att jag hade varit lika upprörd som jag var idag. Vad säger det om mig och min syn på mig själv som varande liberal? 

Tänkte Jonas Gardell på samma sak när hans statusuppdatering under eftermiddagen löd: ”Tintin räddad. Kan vi gå tillbaka till de utvisningshotade flyktingbarnen nu eller har vi gjort vårt för idag?”

För den som undrar: det politiskt korrekta är en del av överenskommelsen kring vår yttrandefrihet; vi ska lyssna på varandra men samtalet ska ske i en respektfull ton, och vi ska acceptera att vi har olika ståndpunkter. Ingen ska kränkas i ett politiskt korrekt samtal; säg det du vill ha sagt, men välj dina ord! Det innebär inte att man ska säga att alla som inte tycker som jag är förda bakom ljuset och rädda för att inte var politiskt korrekta.

Med andra ord är de som använder begreppet politiskt korrekt som ett skällsord helt ute och cyklar. Fast det är de ju i många andra frågor också.

Det där var inte politiskt korrekt av mig, men det var inte heller min mening.