lördag 8 september 2012

En struntad regel är också en regel

Det är något märkligt med disciplin. Det är ju bara några dagar sedan som jag skrev om mina projekt. Jag skulle läsa böckerna på sängbordet i en speciell ordning, jag skulle se Midnight in Paris och göra någon form av lista baserad på den och dessutom antydde jag att det fanns andra projekt på gång. Jag var till och med så kaxig att jag tyckte att om man inte har regler att följa så är det inget projekt.

Överst i högen på mitt sängbord låg Karin Brunk Holmqvists bok och väntade på sin tur. Jag började läsa den, det gjorde jag faktiskt, så ingen ska säga att jag inte försökte. Möjligen hade jag kunnat ge den några sidor till, men det är för sent nu eftersom den inte längre är i min ägo. Min kollega blev intresserad av vad jag menade med karaktärer som man inte bryr sig om, och då tyckte jag att hon kunde få boken. Jag hade läst nästan trettio sidor och känt att ingenting kunde få mig att bry mig om hur det gick för personerna i den boken. De var för mig fullkomligt ointressanta.

Midnight in Paris har jag inte sett än, men det kommer i alla fall att ske. Jag vet bara inte exakt när. På jobbet läser jag för övrigt Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren eftersom jag gav den boken i läxa till två elever och jag måste hitta på vettiga uppgifter till den. Eftersom det handlar om gymnasieelever så krävs det mer än att fråga om handlingen. Kan jag göra något på temat döden? Bröder? Hjältar? Hjälp!

Jag förklarar hur en sluss fungerar.
Även i Södertälje pågår en diskussion kring hur vi ska lösa trafiken runt slussen. Skillnaden mellan huvudstadens sluss och vår är att vår sluss är större och således också intressantare. Det finns två huvudalternativ, med flera undervarianter, och alla har sina för- och nackdelar. Naturligtvis har även mitt parti tyckt till och som sig bör har det levererats en artikel till Länstidningen om vad som anses vara det bästa alternativet. Eftersom jag hamnat i opposition bland mina egna så tänker jag inte länka till den artikeln. Men jag kan säga som så: det är inte det förslag jag kommer att stödja om jag ställs inför uppgiften. Jag tycker nämligen att det verkar dumt med två öppningsbara bilbroar med bara något hundratal meter emellan. Glädjen lär inte stå högt i tak när någon som har drabbats av en broöppning sekunderna senare drabbas av en till. Precis så nära varandra är faktiskt dessa broar.

I min strävan att värna rekreationsmöjligheter även i stadsmiljöer vill jag se en slussholme utan genomfartstrafik samt en öppningsbar gång- och cykelbro över Maren. Vi har ju faktiskt i en folkomröstning röstat för att inte ha någon bilbro där eftersom vi ville att det ska vara möjligt för båtar att åka ända in till Marenplan. Moderna städer drar trafiken runt stan, men här vill vi tydligen dra den rakt igenom.

Tröttheten har sugit tag i mig, och idag har det varit rent förfärligt. Jag somnade på tåget mellan Rönninge och Östertälje; det handlar alltså om en resa på fyra minuter. Sedan somnade jag på nästa fyraminutersresa, på bussen till Södertälje centrum. Fast till Henric, som jag skulle komma att träffa, sa jag att jag hade åkt från Tumba. Det kändes så fånigt att jag hade somnat på så korta sträckor att jag inte berättade att jag hade fått skjuts till Rönninge.

När man är så där trött är det skönt att sätta sig tillsammans med människor man känner och dricka något avslappnande och därför blev jag glad när jag gick förbi baren på Park hotell och såg att mina gamla kollegor satt där. Det är ju vad de gör på fredagarna efter jobbet, och det var riktigt trevligt att träffa dem igen.

Förmodligen kommer jag att gå förbi där fler fredagar och nästa gång ska jag inte ljuga för Henric. I alla fall inte om hur långt jag har åkt med tåget. Nästa gång ska jag också fråga de två nya lärarna vad de heter. Visserligen sa de det men jag är, precis som så många andra lärare, inne i en period där det är väldigt många nya namn och ansikten som ska paras ihop. Då blir det så att man glömmer ibland.

Nu ska jag gå och lägga mig med David Nicholls och hans bok På vinst och förlust eftersom det är den boken som ligger på tur på mitt sängbord. Åh, vad det är härligt med projekt där man själv sätter reglerna!

3 kommentarer:

Martin sa...

Du har väl alltid satt dina egna regler? Alla ärliga människor hamnar i opposition till sitt parti ibland. Skapa opinion för ditt förslag och driv frågan utanför partigränserna.

Katarina Thollander sa...

Jag tror inte att det är nödvändigt att ta till några drastiska åtgärder. Jag ville bara klargöra min syn på saken. I Södertälje är det S, V och Mp som styr och som de vill blir det oftast. Men om det blir en stridsfråga som kräver en opinion så är det ju en annan sak förstås. Som oppositionsparti har man en viktig uppgift att visa på alternativen när sådana finns, och ibland blir man opposition inom sitt parti och då måste man visa på det alternativet också.

Anonym sa...

Lyssna på ,Martin! :o)
Pia