Ständigt dessa mysterier

Jaja, jag har varit på teater igen och även denna gång var det så där bra att det blev en upplevelse som stannar kvar i kroppen. Det är inte så att allt jag ser är strålande, så är det verkligen inte. Däremot känns det som att jag inte har någon anledning att skriva om det som jag inte tycker är värt att skriva om. Det som är kasst för mig kanske är en ögonöppnare för någon annan; människor har repeterat och arbetat för att skapa en föreställning som ska ge publiken en möjlighet att se någonting av världen som kanske är nytt för dem. Av vilken anledning skulle jag vilja förstöra det?

Jakob Eklund är en sådan där skådespelare som jag alltid vet vem det är. Jag behöver inte leta efter hans namn i huvudet och jag behöver aldrig någonsin tänka: ”Var har jag sett honom tidigare?” Men när jag tänker efter så undrar jag ändå var jag har sett honom tidigare. Jag tittar inte på polisfilmer och jag visste inte att det fanns någon Johan Falk förrän jag läste det i teaterprogrammet för Abrahams barn. Jag har heller inte sett honom i de pjäserna som nämns i programmet. Det är inte rimligt att jag bara har sett honom i Änglagård och i filmen om Bert Ljung! Det är ett mysterium, det är det verkligen, men jag tänker inte lägga mer tid på det ikväll eftersom jag ändå inte kommer att lösa det utan att sitta och googla och fastna på internetsidor som inte kommer att få mig att gå och lägga mig i tid. Fast jag visste ju att jag ville se Abrahams barn speciellt just för att Jakob Eklund var med, eftersom han är så bra! Det är ett mysterium, det är det verkligen.
 

Kvällens riktiga mysterium var annars vad som är Svein Tindbergs ursprungstext och vilka tillägg som Jakob Eklund och Olof Hanson har gjort. Pjäsen framfördes personligt och ingav en känsla av att allt är upplevt av Jakob Eklund själv, förutom inslagen om de tre Abrahamitiska religionerna, förstås, vilket inte var så mycket mer än vad jag berättar för mina elever när jag vill att de ska förstå hur tätt dessa tre religioner hänger samman, då när jag vill att de ska ställa sig frågan om det verkligen är tre olika religioner och inte bara tre olika riktningar inom samma religion. Varför skulle någon vilja skriva en dialog som inte är märkvärdigare än en lektion ledd av mig? Således är alltså originalet en större del av pjäsen än så. Kan det vara så att Jakob Eklund skådespelar? Jag får helt enkelt ta mig samman någon dag och leta reda på originaltexten.

Jag ska bli mer irl under 2013. En dag med promenad, restaurangbesök, fika och teater är en bra bit på vägen bort från dessa ständiga statusuppdateringar av människors nutillstånd. Bilden är för övrigt gjord av Wulffmorgenthaler och innan jag fick barnbarn så hade jag det som skrivbordsunderlägg på datorn. Alltså på den dator som Oscar lämnade kvar när han tog med sig min supervassa dator i flytten hemifrån.

Jag tycker att jag har varit överallt i Stockholm, vilket naturligtvis inte stämmer. Idag gick jag förbi Karlbergs slott, fortsatte längs vattnet, passerade Pampas marina, fortsatte lite längre ändå och kom till slut fram till Jungfrudansen. Då var jag så långt borta att jag tog tunnelbanan till Odenplan. Den promenaden har jag aldrig gjort förr, men jag kommer förmodligen att göra den igen.

Jag åt strömming och potatismos på Tennstopet. Tennstopet är som Jakob Eklund; det känns som om jag har en relation till Tennstopet och ändå kan jag inte komma ihåg att jag har varit där en enda gång på trettio år. Hur är det möjligt att jag vet någonting om Tennstopet? Kan det verkligen bara baseras på den där nyårsaftonen 1982? Hur visste jag att det var bra mat där? Är det möjligt att jag har upplevt tre oförklarliga mysterier under en och samma söndag? Min hjärna driver med mig och jag kan inte skilja det ena från det andra.

Livet är spännande och åter känner jag att det är riktigt kul att vara jag.

Nu har jag skrivit ytterligare ett sådant där blogginlägg som ger ett intryck av att jag hasar omkring ensam genom livet med bara mina egna tankar som sällskap. Jag håller på att skapa en myt om mig själv och talar inte om att jag har hängt med Johan hela dagen. Jag nämner inte heller att Lena anslöt under dagen och att vi tre gick och såg premiären av Abrahams barn tillsammans.

Men nu är det dags att sova!