Underbara dumma unga kärlek

Jag har ju det där ensamhetsdraget som gör att jag ibland håller mig undan människor och för att inte fastna i mina egna tankar så har jag bestämt mig för att försöka lätta lite på det. Den här helgen har både varit ett misslyckande och en framgång i det hänseendet. I fredags var det dags för läsårets första efter-jobbet-träff och åtminstone en del av dagen var jag inställd på att gå; till och med när jag lämnade jobbet så tänkte jag att målet var vår mötesplats, som var en restaurang mindre än fem minuters gångväg från skolan. Jag vet inte exakt vad som hände, men på de där minuterna hann jag ändra mig och gick istället hem och kollade på fantastiska Hide Away med Josh Lucas; ytterligare en av de där manliga skådespelarna som skulle kunna ha hamnat i snyggisfacket och inte fått göra en vettig film efter fyrtio men istället valt en del intressanta roller. Det finns ju några fler exempel på det i den där branschen, och Josh Lucas är som sagt en av dem.

Min sociala framgång var att jag gick till kyrkan. Jag till och med stannade kvar för att fika och snacka med några relativt nya bekantskaper. De där besöken är å andra sidan så trevliga att de skulle kunna bli en vana.

Jag tycker om att ta en söndagseftermiddagstimme på stranden och när jag kom hem så packade jag ner en handduk, en bok och en flaska vatten i ryggsäcken som jag en gång för snart många år sedan fick av mamma. Proceduren på stranden är alltid densamma: jag badar i fem minuter och ligger i solen en timme för att torka. Sedan går jag hem och duschar. Ibland stannar jag kortare tid, men aldrig längre.

I närheten av mig låg ett ungt förälskat par, jag skulle gissa att de var runt tjugo år gamla. Eftersom de var vända mot havet och jag var vänd mot solen så hamnade de i mitt blickfång. De var så fullkomligt ljuvliga och uppfyllda av fnissig bubblande kärlek och varandra att jag hade svårt att låta bli att iaktta dem. De var diskreta men ändå tydliga på det där sättet som bara unga förälskade par kan vara. De låg på mage bredvid varandra och tittade in i samma mobilskärm när de plötsligt såg på varandra och blixtsnabbt gav varandra en kyss. Hade jag inte hört smacket så hade jag inte varit säker på att det ens hände.

Den där ungdomliga kärleken hör bara ungdomen till. Visst kan man bli förälskad även som äldre, och visst kan den kärleken vara viktig och äkta, men den sortens kärlek som tillhör ungdomen uppstår bara under en period i livet. Efter det så kommer livserfarenhet, visdom och eftertanke att solka det oskuldsfulla som känns igen som ungdomlig kärlek och chansen kommer aldrig mer igen.

När det unga paret gick ner i havet för att bada så lekte de lekar som gjorde det möjligt för dem att vara nära varandra. Den ene höll i den andre så att det inte gick att simma iväg och de skrattade och kramades i vattnet. Jag såg dem simma mot varandra och mötas i en kyss. Frigjorda och lyckliga och enastående var de ensamma i världen tillsammans med alla andra. Jag blev fullkomligt tagen av det jag såg och fylldes av värme och glädje och lekte för en stund med tanken på att säga något kärleksfullt till dem. Men vad skulle det vara?

Tillbaka på stranden låg de åter nära varandra, den ene på mage och den andre på rygg. Den som låg på mage upptäckte något, troligen en pormask, och började klämma på den samtidigt som en hand kryper upp och smeker håret på den andre.

Min timme gick och det var dags för mig att klä på mig för att gå hem. Jag log snabbt mot de förälskade unga pojkarna men sa förstås ingenting. Men jag tänkte däremot på dem under resten av kvällen. Hur ska det gå för dem? Är detta kärleken för livet? Blir de lyckliga? Kommer någon av dem att svika den andre? Ingenting är så viktigt och livsavgörande och så opålitligt som ungdomlig kärlek. Det har de här unga männen förstås ingen aning om, men vi som inte längre är unga vet att det kan gå precis hur som helst med det där.

Åh, dumma unga kärlek som kan vara så nyckfull!