Karantän på 7 306 km²

Det sägs att vi fortfarande befinner oss i karantän och att vi kommer att få stanna i den ett bra tag framöver. Det är idag dag 66 för alla andra och på grund av anledning den 65:e för mig. 

Hur är livet i karantän? Vad gör jag hela dagarna? För att besvara dessa frågor så ska jag berätta om gårdagen.

07.00: Klockan ringer, eller egentligen iPad, för vem har klocka idag? Jag snoozar och ligger kvar ytterligare några minuter.

07.25: Jag och min cykel väljer idag att cykla österut. När jag kommer fram till Pedregalejo är solen så stark att jag blir irriterad över att jag glömde ta med mig solglasögonen, men trots mina svullna ögon så fortsätter jag genom Pedregalejo, förbi småbåtshamnen och ut på det som jag tror en gång var en banvall. Kanske har det bara varit den gamla kustvägen. 

Jag stannar en stund vid Paseo de los Canadienses och tittar på kartan och minnesplaketten över Norman Bethune som tillsammans med två sjuksköterskor åkte till Almeríavägen och undsatte hundratals människor som deltog i den vandring, Desbandá, som oräkneliga malagabor tvingades göra i februari 1937, för att undkomma Francos styrkor. Idag finns det en led mellan Málaga och Almería och jag tänker att jag någon gång ska cykla hela leden. När jag nu kollar upp avståndet och ser att min Google map-app på mobilen visar på 207 km som det kommer att ta 11 timmar och 23 minuter att cykla så tänker jag att jag kanske inte ska göra det på min lilla minicykel ändå. Men jag skulle gärna vandra sträckan tillsammans med någon som kan tänka sig att gå längs havet en vecka.

På vägen tar jag ett foto över en vacker vik. Jag tycker att bilden blev fin men min Google foto-app tycker att den går att förbättra, som så ofta förr. Den frågar faktiskt inte ens om lov. Ibland blir det ganska dumt, men ibland får appen till det. Den här gången vet jag inte vad jag ska tycka. Vad är det för fel på naturen som den är?

Sedan vänder jag tillbaka och cyklar mot strömmen av människor som är ute och motionerar med solen i ansiktet. Det är många som har ansiktsmask och ibland känner jag mig som en hippie som bara använder masken när jag handlar, men det är faktiskt så att det som en mask hjälper emot när man är ute och cyklar är att sätta flugor i halsen.

09.15: Jag ringer till pappa och vi pratar en halvtimme. Han är vid gott mod trots att det finns ett virus som trasslar till våra liv. Han och hans fru fortsätter med sin dagliga 4 km långa promenad. Han säger att det är tråkigt att inte ens kunna umgås med sina barnbarn och frågar när jag tror att jag kan komma till Sverige. Trots det sorgliga i att jag inte kan komma dit förrän tidigast på jullovet så skrattar vi mycket och har ett gott samtal. 

Solen bränner i ansiktet och jag tittar på klockan och avslutar samtalet för att inte missa att gå in innan motionsturen för sådana som jag är slut. Innan duschen så går jag till butiken mitt emot och handlar frukost.

Jag utför dagens möten och några av bedömningar som man som lärare förväntas göra ibland och till slut är detta arbetspass över.

16.00: Det är dags för kaffe och jag går till hamnen och sätter mig vid Häagen-Dash-kaféet och beställer en liten glass, kaffe och vatten. Med mig har jag en bok och jag sitter säkert en timme och läser innan jag går hem igen för att fortsätta arbeta med planeringen inför veckans lektioner. Jag är hemma runt sju och hänger lite på sociala medier innan jag sätter igång med arbetet. 

Strax efter midnatt går jag och lägger mig och om någon undrar om jag inte åt något annat än glass under dagen så kan jag meddela att jag åt frukost efter cykelturen.

På detta sätt fortsätter mitt liv i karantän. Jag är begränsad eftersom jag bara får ta mig så långt som jag kan cykla, men jag får cykla inom hela Málagaregionen om jag orkar och hinner på de fyra timmar mellan 06.00 och 10.00 som jag får vara ute och motionera. Om detta blir långvarigt så kommer jag att ledsna på att jag inte kan ta bussen eller tåget till någon närliggande ort, men jag lever som jag brukar, med några få skillnader. Det är till exempel 67 dagar sedan jag senast träffade någon som jag känner.

Toalettpappersstatus: 1 full rulle, 1 påbörjad.

Lev väl!