Varför just mobiltelefonen?

Jag förde över min resedagbok, från Teneriffa, till datorn häromdagen och upptäckte att jag för första gången i mitt liv har gett ett nyårslöfte. Att skriva dagbok på natten efter en nyårsfest på en portugisisk restaurang med gratis champagne är kanske inte så himla lyckat, men jag klarade mig bra den här gången och kommer förmodligen inte att hamna i samma situation igen. Jag citerar:

"Jag minns när jag precis hade skaffat mobiltelefon; då tyckte jag att det var oförskämt av folk att ringa min handväska. Vart tog den känslan vägen? Kanske är den på väg tillbaka. Jag har allt oftare mobilen avstängd och livet är inte längre en katastrof om jag glömmer den hemma. Jag har ju min fina Tintin-klocka.

Detta får bli mitt nyårslöfte till mig själv:
JAG LOVAR ATT VÄNJA MIG AV MED MOBILEN, SOM ETT LED I MITT AVSTEG FRÅN KONSUMTIONSSAMHÄLLET"

Patrik och jag hade någon dag tidigare sms:at om konsumtionssamhällets avigsidor och vi hade bestämt att det var dags för en nyordning, där andra värderingar skulle råda. Han gick omkring i ett grådaskigt Stockholm, mitt i mellandagsrean, och letade efter en glassmaskin och var förmodligen rätt less på stress och trängsel. Och dessutom hittade han ingen glassmaskin. Själv har jag alltid undvikit allt sådant som mellandagsreor och tokhandel och förstod precis vad han menade. Att kliva av konsumtionssamhället är ganska otufft för att komma från oss. Vi är ju inte några storkonsumenter av någonting egentligen. Möjligen går vi på en himla massa utställningar jämt och ständigt, men det är ju inte den typen av konsumtion vi menade. Egentligen ville vi nog att alla andra skulle kliva av så att vi kan handla ifred.

Idag har vi varit på en märklig konstutställning i Konsthall C i Hökarängen. Det är den gamla centraltvättstugan på Cigarrvägen som har gjorts om till konsthall och just nu visas en konstutställning om en human epok i Stockholms socialvårds historia. Försöket genomfördes i Hökarängen och var, vad jag förstod, väldigt lyckat. Utställningen heter Ändra Allt! och trots att alla dokument om idén kring en humanare socialvård låg framme, i original, att bläddra i och trots att det fanns intervjufilmer så förstod jag inte riktigt vad det humana gick ut på. Men så mycket förstod jag att det handlade om att se de hjälpsökande som medmänniskor och att de skulle behandlas som sådana. Det märkliga var att försöket höll på i nio år innan det lades ned. Betyder det att socialvården nu har återgått till att inte behandla de hjälpsökande som medmänniskor?

Problemet med konstutställningen var att det var en konstutställning, och som sådan kändes den inte speciellt spännande. Det var den typen av konst där formen är viktigare än innehållet och jag blev ganska otillfredsställd. Försöket intresserade mig, men det var stört omöjligt att bringa reda i alla utredningar och papper och jag gick därifrån utan att ha blivit så mycket klokare. Jag får googla på det där någon gång.

Konsthallen var däremot kul och jag kommer troligtvis att ta mig dit någon annan gång när det är någon intressant utställning.

Treorna från Wendela Hebbegymnasiets bildklass hade vernissage i lördags. Temat var Kroppen och eleverna hade fritt skapat olika verk utifrån det. Det var en riktigt varm och välkomnande vernissage med allt som ska ingå i en sådan. Det fanns cider, tilltugg, levande musik med vacker sång och ett öppningstal. Dessutom visade det sig att elevernas verk höll hög kvalitet och när jag gick därifrån kände jag mig riktigt nöjd över att jag hade tagit mig uppför hela den feldimensionerade trappan till Gamla flickskolan och Galleri Kretsens lokaler. Utställningen håller på fram till den tredje februari så det finns tid för den som hasar runt på stan och känner tomhet inför konsumtionssamhället och istället vill fylla sitt liv med lite ungdomlig konst.

Jag ska avslutningsvis berätta att man ska undvika att gå och lägga sig för tidigt på kvällen för då riskerar man att vakna klockan två på natten och känna sig helt utvilad. Och när det ändå händer så blir man inte tröttare av att titta i böcker och käka fil med flingor. Nåväl, sömn mellan fem och tio är också sömn.

God natt go’vänner!