Det ljuva livet III

Tillbaka i vardagen efter två sköna veckor på en helt osannolik turistort, Playa de Las Americas på Teneriffa. Det är en stad som inte har något annat förflutet än att några människor en dag bestämde sig för att det på den där oanvända marken borde byggas en stad som enbart ska bestå av hotell, restauranger och klädbutiker. Det finns ingen kyrka, ingen skola eller ens något torg. Lokalbefolkningen består av pensionärer som har bestämt sig för att fly sina hemländer och istället bosätta sig i ett varmare klimat. Det är oerhört fascinerande.

Samtidigt har det varit en välbehövlig semester med mycket vila, en del utflykter och slappa timmar i solen. Jag har till exempel läst fyra böcker på två veckor, och när gjorde man det senast? Det sista jag gjorde innan jag åkte hem var att sitta vid Atlanten och titta på surfarna. Det var morgon och endast några morgonpigga var uppe och gick längs strandpromenaden. Trots det jag har här hemma så kände jag i hela kroppen att jag inte ville åka hem redan då. De där veckorna gick så oförskämt fort att jag utan problem hade kunnat stanna en eller två veckor till. Men det var inte bara sol och bad. För att skona er från stressen av att behöva se mig på en strand när jag halvligger och njuter i solen med en paraplydrink i handen, publicerar jag istället en bild från Spaniens högsta berg, Teide, som ju finns på Teneriffa. Bilden är tagen ungefär 3600 meter över havet. Det är en bit upp.

En av mina stora talanger här i livet är att jag är otroligt duktig på att falla in i en rytm som innebär att jag såsar omkring och bara lever i nuet. Det är helt underbart att vara där, ni vet när någon frågar vart man ska äta och man förvånat tittar upp och undrar om man verkligen måste göra det igen. Vi åt ju igår, eller i förrgår. Man lägger sig när man är trött, vaknar när man har sovit klart, äter när hungerhallisarna kommer. Jag hamnade i det stadiet redan efter några dagar och det höll i sig under hela semestern. Då vill man inte tillbaka till mörker och vardag. Livet är ju underbart, helt enkelt!

På tal om mat så är jag mitt eget experiment och jag håller på och testar vad jag kan utsätta min kropp för innan den lägger av. Inatt har jag sovit en och en halv timme. Igår åt jag två smörgåsar på kvällen när jag kom hem från jobbet, och ingenting mer. Idag hoppade jag över frukost, lunch och alla mellanmål. Det händer något fascinerande med koncentrationen när man utsätter kroppen för den här typen av stress. Det går inte att hålla en vettig konversation med någon utan att man tappar tråden och beter sig som om man vore lätt drogad, men när arbetet kräver fokusering så blir koncentrationen starkare och mer skärpt än under sådana förhållanden som normalt brukar betraktas som ideala. Jag sorterade snabbt ut vad som skulle göras och sedan utförde jag arbetet utan att jag vid något enda tillfälle tappade fokus. Arbetet blev välformulerat och helt korrekt utfört. Skrämmande, nästan som om jag upphörde att vara en kännande människa.

När jag kom hem från jobbet åt jag middag med Oscar och imorgon ska jag sova tills jag vaknar av mig själv. Det kan inte vara nyttigt att äventyra sin hälsa på det där viset, i längden.

Men oj, nu är jag verkligen trött och fredag har blivit lördag.