Hej då, mitt vinterland!

Jag har tjuvstartat med julklapparna. Eftersom jag inte ska fira jul hemma så har jag och grabbarna haft en liten paketöppningsafton. Patriks paket fick jag redan i onsdags. När jag ser vad jag fått så förstår jag att det trots allt finns människor som tycker om mig. Jag har fått boken Äntligen icke-rökare som tydligen ska vara en hjälp på vägen mot rökfrihet, Vill du ha din frihet får du ta den som är en Lundell-biografi skriven av Måns Ivarsson och slutligen Ulf Lundell. Sånger 1975-2007, i två volymer. Oj, vad jag ska läsa och oj, vad rökfri jag ska bli.

Jag försöker att vara en organiserad människa och jag började följaktligen med att skriva en packlista. Efter att ha skrivit ned sexton saker utan att ens ha kommit fram till några kläder gav jag upp. Hellre glömmer jag saker hemma än har tråkigt när jag packar. Det visade sig vara betydligt roligare att lägga fram allt på sängen och göra någon form av rimlighetsprövning och lita på magkänslan. Det gick faktiskt åt två resväskor så vad kan ens ha varit möjligt att glömma? En sak vet jag att jag kommer att sakna, och det är mitt sunstick. Fast det beror ju bara på att jag inte kan hitta det, och har alltså ingenting med någon möjlig glömska att göra. Jag tycker att jag har letat precis överallt, men det finns banne mig ingenstans. När man letar efter saker på det sättet att man vänder upp och ned på precis allting för att finna det man söker så blir man helt besatt. Det är precis som om livet inte kan fortsätta om man inte hittar just den där speciella grejen, oavsett hur obetydlig den är. Jag menar: ett sunstick! Det finns säkert i varenda affär på Teneriffa och kostar knappast en förmögenhet. Jag borde kunna lägga det åt sidan och göra något vettigt istället. Trots att jag med mitt förnuft vet att det är så, så kommer jag på mig själv med att börja om med att leta efter detta lilla gula sunstick. Förmodligen kommer jag att bli galen om jag inte hittar det snart.

Jag blir hämtad strax före sex imorgon och borde faktiskt sova, men det händer något när jag närmar mig midnatt och de kreativa timmarna börjar. Tiden går med en annan hastighet och varje gång jag tittar på klockan blir jag förvånad över att det redan gått så mycket tid. Oftast får jag också väldigt mycket gjort under de timmarna. Det är precis som om hjärnan filtrerar bort allt skit och gör så att det blir mycket lättare att koncentrera sig och göra det man faktiskt ska göra, och dessutom med ett ganska schysst resultat. Jag kommer ihåg när jag pluggade och satt uppe hela nätterna med olika arbeten. Trots att jag visste att det var mycket att göra så blev det inte något som helst arbete utfört förrän klockan började närma sig midnatt. En gång blev jag klar med ett arbete så sent att jag missade bussen till tåget bara för att min skrivare var så långsam. Jag vet att jag inte är ensam om det här, och det gör det hela än mer fascinerande. Vad är det som gör att några av oss inte kan jobba på dagarna när vi har både tid och ork att tänka igenom våra arbeten ordentligt? Varför måste vi brottas mot tidsbrist och trötthet?

Det må vara hur det vill med det. Nu ska jag i alla fall sova. Förmodligen skriver jag inte mer på min blogg förrän nästa år när jag är tillbaka i vårt vackra vinterland igen, men kika gärna in ibland. Jag kan ju få för mig att gå in på ett internetcafé och skriva några rader. Om det inte sker:

God jul och Gott nytt år!

och tack för alla härliga kommentarer på min blogg, oavsett om ni skriver dem här, skickar dem till min mail eller tar det IRL. Ni ger mig inspiration :)