Att skriva blogg istället för att städa

VA?! Det är redan söndag. Veckorna rusar iväg och man hinner inte fatta vad det är som händer. Häromdagen hade jag söndagsångest och hade inte någon lust att gå till jobbet dagen efter. Sen gick det en dag och så var det fredag, och ytterligare en dag senare är det söndag igen. Hur går det till? Det känns som om jag inte hinner med någonting under helgerna. De bara kommer och rusar iväg, som om de vill jävlas med en och tala om att så här skulle det kunna vara. Moahahaha.

Jag tänker på hur de bar sig åt under 1700-talet. De måste ha haft en annan sorts tid då, när de reste jorden runt med hästvagnar och båtar, och ändå hann med att skriva böcker, bilda familj och odla sin trädgård liksom. Som om det inte räckte så var de bildade och talade en jäkla massa språk såsom latin, grekiska och franska. Fast det är klart, mycket av skrivandet och läsandet blev väl utfört under resorna förstås. Då, på den tiden när alla bara reste omkring och skapade historia.

Men vänta nu; vad har jag gjort den här helgen som bara rusade iväg?

I fredags, när jag kom hem från jobbet, var Tomten här. Han hade med sig paket till barnens adventskalendrar. Han var otroligt sur över att Acke hade tagit med sig sin kalender hem till sig. Jag tror faktiskt aldrig att jag har sett honom sådan förr, det var nästan lite otrevligt. Lösningen var väl lite halvdan, men Tomten knöt en vacker rosett runt en klädhängare och hängde upp Ackes paket i den. Jag hjälpte honom med att knyta fast paketen på Oscars kalender innan jag rusade hem till min kollega Fredrik, som hade bjudit hem mig på middag. Maten var god och vi hann precis få i oss den och en flaska vin innan Fari, en annan kollega, anlände med flickvän och dotter. Då vankades det glögg. Den var både cognacsspetsad och traditionell, och serverades tillsammans med pepparkakor och ost. I fredags var det den trettionde november och snart är julen här.

När jag kom hem var båda mina söner hemma. Acke sov på golvet i Oscars rum men kom och lade sig i min säng på morgonen för att han höll på och frysa ihjäl. Jag lade på honom ett extratäcke och micrade en vetekudde som jag slängde in under täckena hos honom. Tanken var att lördagen skulle vara en dag då jag sov tills jag vaknade, men eftersom jag ändå blev väckt gick jag hem till mamma och åt frukost innan jag åkte till Telefonplan tillsammans med Anna för att gå på Konstfacks julmarknad. Där var det fullt med folk och inte mycket att se, så vi vände tillbaka in mot stan för att käka lunch. Av någon outgrundlig anledning drabbades vi av moralpanik och tyckte att klockan måste vara åtminstone fyra innan vi kunde sätta oss och ta en öl. Halv fyra hade paniken (åtminstone den) lagt sig och vi hittade ett bra ställe på Söder att hinka bärs på.

Anna påminde mig om att jag även förra november, som alla tidigare novembrar, haft novemberångest och att jag då brukar börja planera för att göra en del, lite större, förändringar i mitt liv. Hon antydde att jag faktiskt hade varit lite odräglig för ett år sedan, men det tror jag inte på. Fast jag bytte i alla fall jobb då, så man kan inte säga att jag har mina novemberångestar i onödan. En del annat återgick väl i någon slags status quo, fast bättre. Men nu är det december och dags för decembertramset. Några öl senare åkte jag hem och fastnade tillsammans med Kent framför datorn. Han kan konsten att vara både fånig och helt fruktansvärd, precis som småbröder ska vara. Det är en ung man som förgyller mitt liv på ett fantastiskt sätt. Innan jag somnade skrev jag några meddelanden till Patrik som var sjuk och hade legat i sängen hela dagen. Jag håller tummarna för att han är frisk på måndag när han börjar sitt nya jobb. Förmodligen gick jag och lade mig kring två. Idag är det advent och dags att sätta igång med städning och lite adventspynt. Imorgon är det arbetsdag, men först ska det bli fint här hemma. Söndagsångest? Nänä, november är över nu.

Hurs!