Lost in Darcy

Jullovet börjar nu närma sig sitt slut och eftersom jag är en sådan där som skriker i kön till berg-och-dalbanan så har jag varit på jobbet både igår och idag. Förmodligen kommer jag att gå dit en sväng imorgon också.

Lovet har varit riktigt skönt och jag har till och med haft tid till att läsa lite. I övrigt har jag hunnit med att träffa vänner, dricka en och annan öl och ta en svinkall promenad på Djurgården tillsammans med Johan. Förmodligen var det då jag lade grunden till den katastrof jag kommer att berätta om alldeles strax. Först vill jag bara säga att aldrig har varm choklad med vispgrädde varit godare.

En stor katastrof har hänt i mitt liv. Eftersom jag är en envis oanvändare av mössa så har jag fått en köldfläck i pannan. Det vore väl inte någon större skada skedd om det inte var så att jag har klippt mig och min lugg nuförtiden är tre centimeter lång (ja, jag har mätt) och jag därför har en stor lysande röd fläck i pannan som ingen normalseende människa kan missa. Idag har jag gått runt med en stor mössa och imorgon kommer jag att sätta ett plåster i pannan. Jag är alltså en sådan som hellre ser ut som en idiot än stoltserar med mina fysiska skavanker.

Alla kvinnor och säkert hälften av alla män har någon gång varit så där förtvivlat förälskade i Mr Darcy. Men vad gör Amanda Price när hon hamnar där, hos honom? Jo, allt för att han ska hålla sig till det att Elisabeth Bennet kommer tillbaka! Vad fan, skit i att det är en klassiker och ta för dig istället! Hade det varit jag så hade jag spikat igen dörren till badrummet och tigit som muren om vem jag var och gett mig helt och hållet till Mr Darcy. Det enda problemet är att han heter Fitzwilliam. Det är ju inte precis det man vill säga till någon när man är lite romantisk. Han skulle helt enkelt ha fått finna sig i att jag skulle ha kallat honom Mr Darcy. Han skulle å sin sida bara våga kalla mig Mrs Darcy. Miss Katarina skulle ju inte vara korrekt så det får helt enkelt bli enbart Katarina.

- Mm, Katarina.
- Oh, Mr Darcy.

För att döva min ångest över att det inte var jag som fick göra ett besök i Netherfield Park köpte jag TV-serien Stolthet och fördom och tittade på hela i ett svep en natt. Den är fem och en halv timme lång och trots att jag visste precis hur det skulle gå blev jag irriterad på att Mr Darcy inledningsvis var en sådan hopplös snobb och som vanligt blev jag lycklig när förändringen äntligen kom. Jag säger bara en sak: Mr Darcy när han kommer upp ur vattnet...

Den scenen såg jag flera gånger.

Till nästa gång; lev väl!