2008 - som jag ser det

Detta märkliga och turbulenta år börjar nu närma sig sitt slut och vad vore då mer på sin plats än en sammanfattning av det som hände, ur min synvinkel. Så här, gott folk, kommer nu min nyårskrönika. Läs och minns.

Årets frisyr: den där som uppstår när den korta snygga frisyren har vuxit ut och jag varje gång jag ser mig i spegeln inser att jag inte har hår utan en yllemössa på huvudet.

Årets hälsogrej: mat. Jag har upptäckt mat och äter glatt lagad mat flera gånger i veckan.

Årets upptäckt: när man går ner i vikt passar inte kläderna längre.

Årets insikt: om man inte tycker om att handla kläder får man finna sig i att ibland gå i lite för stora kläder. Och trasiga också för den delen.

Årets tonåring: Oscar! Det han förlorar i prestation vinner han i charm. Han är fullkomligt oslagbar i sin förmåga att alltid få som han vill. Hur bär han sig åt? Ger han någon kurs i ämnet?

Årets vuxne: Alexander! Hur gick det till? När hände det? Det är fantastiskt att min lille son har blivit en så nära vän som vuxen.

Årets humor: min egen. En variant av ironi som är så stillsam att humorn i det jag säger inte alltid går fram. Ibland är det bara jag själv som förstår hur kul jag är, men OJ vad kul jag är.

Årets surputtar: det sägs att ironi är en sorts humor som bara intelligenta människor förstår. Om det är sant så känner jag till åtminstone två stycken med en del… låt oss kalla det begränsningar.

Årets överraskning: det finns människor som ser kvaliteter hos mig som jag själv knappt visste att jag hade.

Årets brytning: ”Hej då!” och så var det över och så sågs man aldrig mer. Det finns fördelar med att inte knyta an så mycket till någon, åtminstone när det är dags att göra slut och man upptäcker att livet egentligen inte har förändrats.

Årets läskigaste löfte: jag ska tenta av matte D, läsa en kurs på universitetet och bli mattelärare.

Årets varför 1: varför lär jag mig aldrig att inte lova för mycket?

Årets varför 2: varför lär jag mig aldrig att det är bäst att hålla tyst ibland?

Årets Lundell: konserten på Cirkus. Magiskt, starkt, underbart och allt annat vackert man kan säga.

Årets märkligaste scenupplevelse: Hedwig and the Angry Inch. Tysk punkmusikal på svenska på Stadsteatern som ruskade om och fick mig att tänka på identitet och vem som sätter reglerna för normen.

Årets mest förvånande tårar: mina. Jag såg Börje Ahlstedt i Hamlet på Dramaten och grät en nästan hulkande gråt över hans storhet. Kan inte han få vara människan som klarar sig från döden? Någon måste ju vara den första (ja, Jesus var allra först, men han är ju för sjutton Guds son och någonting extra är det ju med det) och det är helt okej för mig om det är han.

Årets stjärntecken: äntligen lever vi i vattumannens tidsålder och jag är inte längre en individ bland alla andra utan en människa helt rätt i tiden.

Årets år: 2008. 2007 är historia och om 2009 vet jag alldeles för lite för att ge det en rättvis bedömning. Trots det har jag en hel del förhoppningar på 2009. Kan det bli året då det händer?

Årets plats: Kulturhuset i Järna. Med tre viktiga insikter fördelat på tre besök blir detta den oslagbara ettan. Nästa sommar cyklar jag dit och mediterar. Kanske. Jag är ju inte den sortens djuping även om jag tycker om att se mig själv som en som faktiskt cyklar ut till vackra platser och mediterar.

Årets födelsedagar: allas. Det här var året då folk fyllde 30, 40, 50, 55, 60 hela tiden. Men vad kul det var med alla kalasen!

Årets medmänniska: flera. Det är många som berikat mitt liv under året och egentligen är jag lite rädd för att nämna några eftersom jag därmed utelämnar några andra. Men om ni som inte nämns kan leva med att det bara är temporärt så vill jag ändå lyfta fram Ulla. Hon hämtar på Arlanda, skjutsar till sjukhus, bjuder massor av folk fast pengarna är slut och är dessutom förbaskat rolig.

Årets flytt: min egen. Herre Jösses, det tog flera månader att tömma en liten trea. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag kunde vara så makalöst lat. Fredrik försökte i alla fall hjälpa till med flytten innan polisen stoppade oss och talade om att det var körförbud på bilen vi hade lånat. Tack Anders, den var go. Men några lass hann vi i alla fall köra. Hade inte mina syskon blandat sig i så hade jag säkert fortfarande fått betala för dubbelt boende.

Årets mest självupptagna: det bara måste vara jag. Vad du än talar om så ser jag snabbt till att fokus hamnar där det hör hemma: hos mig!

Årets nyårslöfte: att fokusera mer på mig själv och försöka följa en linje i taget. Helt enkelt vara lite mindre virrig och luddig.

Årets ”Nu får det banne mig vara nog!”: det här inlägget. Långa listor med sådant som mest roar skribenten ska med nödvändighet undvikas. Därför lägger jag av för den här gången och återkommer nästa år.

GOTT NYTT ÅR!