Trivial Pursuit

Om någon frågade mig om min hobby så skulle jag utan tvekan svara att det är att spela alla möjliga olika varianter av frågespel. Jag har åtminstone tre olika versioner av Trivial Pursuit hemma och när jag var hemma hos Acke häromsistens så tog han fram TP Genus ur gömmorna. Den tidigare lägenhetsinnehavaren hade lämnat kvar det och för oss var det alltså alldeles nytt. Ett paket med frågor var fortfarande inplastat så förmodligen tyckte väl inte den tidigare människan att det var så himla kul.

Jag vann i alla fall, vilket inte är så konstigt när man tänker på att Acke svarade influensa på frågan om vad de flesta svenskar mellan tjugo och sextio sjukskriver sig för. Svaret skulle naturligtvis vara syfilis.

Jag förklarade våra tillkrånglade regler i mitt förra inlägg och jag är inte en sämre mamma och medmänniska än att jag kan berätta att jag vann därför att jag kom till mitten ett steg före Acke och klarade mina fyra av sex frågor på första försöket.

Jag förstår att ni snart spricker av nyfikenhet och kräver en utvärdering. Därför känner jag mig härmed nödd och tvungen att meddela att detta TP nästan höll samma klass som andra TP:n jag spelat förutom att det var alldeles för många ja/nej-frågor och ledtrådar som höll På spåret-klass. Problemet med ledtrådarna var att man fixerade sig vid dem och inte alls klarade att svara på frågor man borde ha klarat (åtminstone fick man något att skylla på). Ett annat problem med detta TP var att det var ovanligt svårt att hamna på pluppfrågeplats och en tid kändes det som om vi skulle behöva spela väldigt länge.

Vi hittade så småningom kortet där svaren passade ihop med frågorna och jag kan därför tala om att svenskar mellan tjugo och sextio sjukskriver sig mest för problem med ryggen. Det felaktiga kortet kommer Acke självklart att spara. Den där människan kan ju bara inte kasta någonting. Han är bara tjugotvå och har redan mer skräp än vanligt folk samlar på sig under en hel livstid.

På tal om samling så samlar min son på byster. På samma hylla finns byster med Lenin, Stalin, Hitler och Hjalmar Branting. En vän till Acke föreslog att man skulle leka En ska bort, precis som Brasse gjorde i Fem myror är fler än fyra elefanter. En mer lämplig lek vore väl egentligen Tre ska bort men då blir det inte mycket till samling kvar förstås. Det går inte att leka leken om inte lekledaren har några alternativ på lager. Hur ska han annars kunna säga till deltagarna att de har fel oavsett vad de ger för förslag? Mitt förslag till alternativ var att Hitler skulle bort eftersom han var den ende som hade ett prefix till sin socialism. De andra två alternativen, förutom den uppenbara Branting, får Acke tänka ut själv.

Nu är det dags för den här dagen att börja och jag tänker verkligen inte tillbringa den framför datorn.

Lev väl!