Vecka 12

Vissa veckor hopar sig allt, och det här har varit en sådan vecka. Som tur är så har det varit angelägna sammanhopningar men det är ändå märkligt hur allt kan samla ihop sig på en och samma vecka. Jag har varit på en heldagskurs för skyddsombud, på möte med kinaresenärerna, sett Bounce på Orionteatern och besökt mitt livs första centerstämma. Dessutom har jag hunnit med att ta en drink på en lokal hotellbar tillsammans med Fredrik.

Stockholms läns centerpartister har haft distriktsstämma, och precis som jag hade förväntat mig var det roliga och intressanta debatter i samband med att vi skulle ta ställning till alla motioner som hade kommit in. Vår Europaparlamentariker Lena Ek var också där och berättade om sitt arbete. Förhoppningen är naturligtvis att hon inte ska behöva vara ensam centerpartist där i Bryssel efter valet till Europaparlamentet, minst två till bör vi kunna få ner dit. Men för det krävs en aktiv valrörelse och det är något jag ser fram emot att få vara en del av.

Bounce på Orionteatern var en helt fantastisk föreställning. Jag har aldrig varit med om någonting liknande. Publiken stod upp och förväntades röra sig i lokalen, som en levande organism, allt eftersom dansarna bytte scen. Inramningen var nog ändå det bästa av allt. Jag som älskar rå betong, balkar och grova detaljer fick hela mitt lystmäte tillgodosett där på Orionteatern. Dessutom är Street dance en spännande dansform med sin okontrollerade kontroll och råa smidighet. Jag såg dem framföra Gökboet för ett år sedan, men jag tycker absolut att den här uppsättningen slår det.

Om jag ändå ska vara lite kritisk så hade de sålt för många biljetter. En jag pratade med hade inte kunnat uppleva något annat än att hon stod och försökte se över, mellan och genom alla huvuden. Och så är det ju; någon hamnar alltid längst bak och då hade lite mer luft bland publiken minskat risken för att någon ska behöva stå och hoppa för att se bra. Biljetterna kostar ändå 350 kronor och då vill man också få en chans att uppleva det man betalat för. Men jag stod bra och kunde därför uppleva känslan av att vara en del av föreställningen.

Kinaresan närmar sig och jag har blivit utsedd till att hålla koll på läget, och det ska jag väl klara av. Närmast ska jag skriva ihop ett papper med praktisk information om Wuxi som jag ska maila till alla föräldrar. Ska vi, till exempel, ha dunjacka eller shorts? Vad gör man om familjen som man bor hos bjuder på huggorm? Finns det svenskt kaffe i baren? Sådant vill alla förstås veta, och det ska jag alltså ta reda på åt dem.

Veckans mest otippade: Oscar gjorde köttbullar på eget initiativ och bjöd mig, Acke och Fredrik på köttbullar och fullkornspasta. Han är bra go den där unge mannen, och tänk vad jag ska sakna honom när han åker till Kansas. Tur att det finns en storebror…

För er som alltid oroar er: Jag uppförde mig som jag ska och sa JA! när jag höll med och höll tyst när jag inte gjorde det och några gånger höll jag också upp mitt röstkort.

Det var allt för denna gång. Lev väl!