Jag är inte sjuk, inte sjuk

Jag är bara trött, så oändligt trött. Men jag är inte sjuk, inte sjuk.

Jag går runt och är så där mild och go som jag är ibland, och det är väl i och för sig bättre än den där krutdurken som gör sig så där obehagligt påmind mellan varven. Dessvärre är skälet till min outhärdliga mildhet inte att jag har blivit en sådan människa utan helt enkelt att jag är alldeles för trött för att reagera starkare än med ett avmätt leende, oavsett vilken reaktion som borde vara den lämpliga. Det kan väl inte bara vara jag som hamnar i dödläge när vi ställer om klockan? Som tur är så brukar jag vara på jobbet strax efter sju och då gör det inte så mycket att jag kommer strax före åtta nuförtiden. Jag kommer ju i tid till mina lektioner ändå, fast jag hinner inte dricka kaffe och läsa Svenskan som tidigare. Och det är faktiskt lite surt när morgonrutinerna inte funkar som de ska.

Om ni tycker att jag är gnällig efter bara två arbetsdagar med sommartid så ska ni se hur jag låter om två veckor när jag verkligen drabbas av stora sommartidsbakslaget. Fast då är jag i och för sig i Kina och där har de ju ingen ordning på tiden i alla fall.

Det blir bättre i sommar när man inte behöver kliva upp i ottan för att få uppleva solen. Då är det bra med sommartid.

Varje gång det är dags att ändra klockan skickas diverse reportrar ut för att ställa samma fråga till folk på gatan: ”Hur gör du för att komma ihåg om du ska ställa fram eller tillbaka klockan?” Och exakt precis varenda gång kommer samma förvirrade svar om trädgårdsmöbler som ska ställas fram och tillbaka. Har folk inte fattat att det är klockan som ska ställas antingen fram eller tillbaka?

Det är någon vecka sedan nu men jag måste ändå kommentera att några centerpartister har klurat ut att svenska elever skulle ha lättare att klara målen om läsåret delades upp på tre terminer. En riktigt stor vinst med ett sådant upplägg skulle vara att våra ungdomar slipper hasa omkring ensamma hemma under långa somrar medan föräldrarna jobbar. Dessutom tror jag att elever och lärare kan arbeta mer effektivt när vi har tre terminer med rejäla lov emellan. Andpauserna blir fler och det blir också möjligt att lägga fler undervisningstimmar under terminerna eftersom eleverna orkar mer med kortare terminer. Svenska skolan är en av de skolorna i Europa med minst antal undervisningstimmar och det är ju självklart inte rätt väg om vi vill ha världens bästa skola.

LR är emot och säger att vi behöver det långa sommarlovet för att återhämta oss. Läraryrket är krävande men jag tror att en jämnare fördelning av loven kan kompensera förlusten av den långa sommarledigheten, som för övrigt är en kompensationsledighet för att vi arbetar fyrtiofem timmar i veckan. Jag tror hur som helst att det kan vara en bra lösning.

Jag har återupptäckt läsandet och håller just nu på och läser tre, eller egentligen fyra, böcker. Den fjärde är en roman som jag har en jäkla förmåga att bara lägga ifrån mig hela tiden. Jag började läsa den i Krakow och jag blir liksom inte klar med den, trots att den är riktigt bra. A thing (or two) about Curtis and Camilla heter den och författaren är för mig en helt okänd person vid namn Nick Fowler, men tydligen är han någon form av musikjournalist. De andra tre böckerna är faktaböcker om intressanta ämnen. Jag tänkte skriva vad de heter men jag kände att det skulle bli för trist att skriva en massa titlar och författare, men bra är de i alla fall.

Jag har ju berättat att jag är trött.

Rätt svar: på våren ställer vi fram klockan för att komma ifatt solen och på hösten ställer vi tillbaka klockan till normaltid.

Okej då: Om Jesus av Jonas Gardell, Lagom finns bara i Sverige (och andra myter om språk) av Mikael Parkwall och Den dagen min dotter blev galen (en pappas berättelse) av Michael Greenberg.

Lev väl!