Ett blått hus och ett anonymt brev

Vara Resecentrum. Bilden är från Statens
konstråds hemsida.

Det där med offentlig konst kan vara knepiga saker. Kulturdelen i dagens Svenska Dagbladet skriver om Katharina Grosses blå stationshus i Vara. Det är så där riktigt Yves Klein-blått och har regnbågsfärgade, vad det nu är, på taket. Vara har fått en färgklick och glädjen borde stå högt i tak. Det gör det nu förstås inte, och mest upprörd av alla är centerpartisten Henric Dahlin. Det står honom naturligtvis fritt att vara upprörd över detta och det står honom också fritt att hänvisa till bronsgrisarna på torget, eller Lasse Åbergs ko i Arentorp, när han ska ge exempel på bra och anpassad konst.

Men han måste inte.

I rättvisans namn måste jag ändå påpeka att väldigt många är glada över det blå huset i Vara, och att en majoritet av kommunfullmäktiges ledamöter röstade ja till förslaget.

För ett tag sedan lade en okänd elev ett anonymt brev i mitt postfack på skolan.

Hej Katarina!

Du är en trevlig person som får mig att skratta. Jag gillar dina lektioner.

Du jobbar hård för att få oss i Svenska samhället.

Jag känner mig att jag har utvecklat mig under denna tiden som jag har fått dig som lärare, och jag tror att alla tycker samma som mig!

Tack för dig!

MVH

En elev

Tack för dig! Tack för dig… underbart!

Det pratas om karriärtjänster för oss lärare och att dessa karriärtjänster inte prompt måste leda till skolledartjänster, och det är naturligtvis bra. Själv skulle jag bli nöjd om jag fick anständigt betalt för att jag var en sådan fantastiskt bra lärare. Jag vill vara den där läraren som eleverna minns för att de lärde sig så mycket och för att jag hjälpte dem att se möjligheterna i sin egen utveckling. Jag minns när 9A skulle sändas och programmet marknadsfördes med att Sveriges bästa lärare skulle få en nia att nå alla möjliga mål. Jag kände mig då tveksam till hur urvalet av lärare hade gått till; för inte hade då jag eller mina elever blivit tillfrågade i alla fall.

Nåväl, jag vill vara en så strålande lärare att ett filmteam inte behöver klippa hårt i materialet för att det ska framgå. Jag vill vara en lärare som inte behöver använda gamla nationella prov och gå igenom exakt det som efterfrågas innan eleverna får provet, för att få det tredje bästa resultatet i Sverige. Jag vill helt enkelt vara bäst.

Just nu är jag däremot inte den strålande lärare jag vill vara. Framför mig ligger en hög med orättade prov, och om jag inte rättar dem och fyller i betygslistorna så att allt är klart på söndag kväll så kommer eleverna att skicka en helt annan typ av anonyma brev till mig. Men om jag skulle ta och städa lite först…

Ha det gott mina vänner, ha det gott och lev väl!