Hur kan vi tillåta det här?

Som lärare ser och hör man saker. Jag hade en elev en gång som aldrig var med på idrotten, och när vi frågade varför så sade han att han inte hade råd att köpa idrottskläder. Samma elev frågade om han kunde få stanna hemma från en utflykt eftersom hans mamma sagt att de inte kunde ordna matsäck åt honom. En annan elev åt lunch så fort matsalen öppnade och en gång till precis innan den stängde därför att han inte visste om han skulle få mat när han kom hem. En kille hade ena foten bar i skon och talade om att det var för att han bara hade hittat en strumpa på morgonen. Ytterligare en elev fick skäll av sina klasskompisar för att han inte hade lämnat pengar till klasskassan som föräldragruppen hade bestämt att alla elever skulle göra. Pengarna skulle visst användas till en resa innan de slutade nian. Intresset för klasskassan planade tack och lov ut och till sist var det bara några föräldrar som brydde sig, och jag misstänker faktiskt att det var viktigare för dem än för deras barn.

Jag vet inte hur skolor brukar lösa de här problemen men på de skolor där jag har arbetat har vi försökt att lösa det så smidigt som möjligt, utan att någon blir utpekad. Idrottsläraren tog med en elev och rotade igenom lådan med kvarglömda kläder och fick ihop en riktigt bra utstyrsel med Nikeskor och schyssta brallor. En annan gång erbjöd vi alla elever att gå till matsalen och göra i ordning sin egen matsäck. Det var många elever som tyckte att det var en bra idé och pojken som inte hade råd med matsäck hemifrån var en av dem.

Jag är egentligen ingen förespråkare av att dölja fattigdom, men för en tonåring som har massor av annat att bekymra sig över blir det stigmatiserande att behöva tala om för andra hur det är ställt; att idrottskläderna är snodda gåvor, att familjen inte har råd med matsäck eller klasskassa och säkerligen ingen tonåring vill säga att de inte har råd att köpa strumpor. Därför har vi smugit med hjälpen.

När vi misstänker att barn inte får mat hemma eller när vi ser att de inte har tillräckligt många strumpor så gör vi förstås en socialanmälan; det är det ju faktiskt lag på. Sedan kan vi bara hoppas att de får den hjälp de behöver.

Det kanske var så att de här pojkarnas mammor rökte. Jag har faktiskt ingen som helst aning om det, och det spelar heller ingen roll. Barnens situation såg ut på det här viset oavsett eventuella missbruk hos föräldrarna. När en familjs ekonomi står och faller med att någon röker så är de fattiga, mot det finns inga argument. 

Alla mina exempel är några år gamla och hur skönt hade det inte varit att kunna säga att det trots allt går åt rätt håll, att fattigdomen minskar, men det är precis tvärtom. Barnfattigdomen ökar. Jag kan inte låta bli att tänka på att de som har pengar, och därmed råd att betala, får skattefinansierad läxhjälp. Jag letar förtvivlat efter formuleringar kring denna djupa orättvisa när det slår mig att det inte behövs, det räcker med att sätta det i relation till varandra utan djupare analyser, alla ser ju hur förfärligt orättvist det är. Ingen matsäck för de fattiga ungarna och skattefinansierad läxhjälp för den välbärgade medelklassens barn. Hur kunde det få bli så?

Fattigdom är ett relativitetsbegrepp. Du är fattig i relation till någonting annat. En pojke från en medelklassfamilj som gick på en medelklasskola mitt i ett medelklassområde ville en dag inte att pappa skulle skjutsa honom ända fram till skolan eftersom en av rutorna på bilen hade gått sönder och därför var provisoriskt lagad med silvertejp och kartong. Han var rädd att klasskompisarna skulle kalla honom råfat, som var deras benämning på råfattiga. Det hade blivit ett begrepp som användes i pejorativt syfte om alla som inte hade det som skilde de med pengar från de som också hade pengar, fast inte lika mycket. Kom ihåg det: du är fattig i relation till någonting annat!

Jag har aldrig uppskattat Janne Josefssons sätt att skapa sensation genom att låtsas att det är undersökande journalistik han pysslar med. Men det är inte bara arbetsmetoderna som är problemet. Jag tror att han är ond.

Tänk på varandra ibland!