Är det du eller jag som är publiken?!

I vanliga fall när jag går på teater så vet jag ungefär vad jag kommer att få uppleva. Jag vet min plats och det är bra om alla andra också vet sina platser; det blir inte så rörigt då. Jag kommer förmodligen att skratta vid några tillfällen och det har hänt att jag har gråtit också, men det tillhör undantagen så det är inte mycket att orda om. Orolig har jag bara blivit på flamencon i Spanien så det hör ju inte till vanligheterna det heller. Jag kommer att gå hem med någon form av upplevelse i bagaget, och jag kommer förmodligen också att vara ganska nöjd.

Idag har jag varit på Stadsteatern och det blev inte som förväntat, inte alls faktiskt. Det skilde sig från annat jag har gjort på Stadsteatern så till den milda grad att jag inte ens vet vilket verb jag ska använda. Har jag sett en föreställning? Har jag upplevt en föreställning? Deltagit? Var det ens en föreställning? Vad ska jag egentligen kalla Tatu Hämäläinens Vem är publiken? 

Ylva Lagercrantz Spindler skriver i en recension i SvD att det är en workshop och föreläsning mer än en föreställning, att vi får mingla med ensemblen och medverka i spelet. Hon har säkert rätt, och eftersom jag inte kan komma på något bättre själv så tar jag helt enkelt och använder mig av hennes beskrivning. En sak bara: om ni är sådana där människor som inte vill göra bort er offentligt så behöver ni inte oroa er. Ni kommer inte att bli utsatta för någonting obehagligt och absolut ingen kommer att kräva att ni gör er till offentligt åtlöje.

Jag vill faktiskt inte berätta mer än så här eftersom upplevelsen blir just en upplevelse om ni inte vet så mycket. Jag tänker för övrigt blänga surt på er allihop om ni inte går dit medan tid är. Köp biljetter och gå dit!

Luddet i huvudet tar alltmer överhanden och jag känner hur jag blir en fjär människa. Att ständigt vara akut undersövd sätter sina spår och ibland undrar jag om det finns några risker med det här. Men vad ska någonsin kunna få mig att komma i säng i tid?

Eller så säger jag god natt nu, utan att passera Gå.

God natt!