1 maj 2013

Arbetarnas alldeles speciella dag har jag som vanligt firat genom att lyssna på både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna här i Södertälje. I år är jag för första gången på länge inte en suspekt centerpartist som smyger omkring med en kamera i handen, utan en nybliven miljöpartist. Kameran och handen är dock desamma. Vänsterpartiets Ulla Andersson talade om för oss att vinstextremister som leker affär stoppar ned sina sugrör i den offentliga välfärden och suger ut den, och att vi därför har en sugrörskapitalism. Socialdemokraternas tidigare ordförande, Mona Sahlin, ondgjorde sig över Kristdemokraterna som i Uppsala demonstrerade denna arbetarnas dag. Hon tyckte att det fanns en annan dag för dem - första april.

Mona Sahlin, Yilmaz Kerimo och Alexander Lindholm talade på Socialdemokraternas högtidlighållande av Första maj i Södertälje. Boel Godner och Abraham Halef promenerar med dem mot Stortorget.

Det har alltid fascinerat mig hur politiker på vänsterkanten ofta använder sig av bildliga och slagkraftiga uttryck i sina tal. Det var en sådan sak som för övrigt skilde Maud Olofsson från den övriga borgerligheten; hon hade samma taktik när hon slog in sina budskap i åhörarna. Jag vet inte om det är särskilt effektivt i rösthänseende men det hjälper helt klart till för att man ska komma ihåg vad de har sagt. Utav de här tre personerna så håller jag nog ändå Mona Sahlin som den starkaste, eftersom hon också levererar sina repliker med en glimt i ögat som säger: ”Gotcha!” Hon hade blivit en bra statsminister; och det baserar jag naturligtvis inte på hennes förmåga att leverera repliker.

Min styvfar låg i perioder inne på Södertälje sjukhus. Jag tror att det var under den perioden som Mona Sahlin var biträdande näringsminister med ansvar för arbetslivs- och arbetsrättsfrågor som hon skulle möta personalen på sjukhuset. Min styvfar, som alltid hade varit en inbiten socialdemokrat var besviken för att han inte kunde komma upp ur sängen för att gå och lyssna på henne. Han bad en sjuksköterska att hälsa till Mona. Det var med mycket stolthet som han berättade för mig att Mona Sahlin hade kommit upp till hans rum bara för att hälsa på honom. Hon hade gett honom en kram och tackat för att han hade hälsat. För honom, en finsk arbetskraftsinvandrare i byggbranschen, hade det varit ett stort ögonblick. Inte heller baserat enbart på denna händelse tror jag att hon hade blivit en bra statsminister, även om det hade varit befriande med en människa på den posten. Men det är andra kvaliteter som hade gjort henne bra i den rollen. Hon hade inte ens ett följe av journalister med sig när hon hälsade på min styvfar.

På fredag ska jag lyssna på vad Miljöpartiet har att säga om dammarna i Moraån. Jag blir inte klok på frågan, men jag hoppas att jag kommer att förstå den bättre efter att ha varit där. Jag vet egentligen inte ens vad jag vet i frågan, mer än att Moraån ligger i Järna och att dammarna är jättegamla men hindrar havsöringen från att ta sig fram till sin lekplats. Jag vet också att Centerpartiet tycker något annat. Ni ser, jag måste ju gå dit på fredag så att jag vet vad jag ska tycka i frågan. Platsen är för övrigt Gula villan i Järna, om någon får för sig att behöva bli insatt i en av alla dessa frågor som går heta i Södertälje kommun.

På tal om att tycka, så måste jag tycka till om Facebook igen. Jag undrar vad Facebook har för idé om mig och på vilka premisser jag har blivit utvald för riktad reklam och rekommenderad vissa gilla-sidor. Varför i hela friden skulle jag vilja gilla Golden Hits, Lena Philipsson eller Tidningen Chef? För att inte tala om Yes diskmedel, Kristallrummet och Kreativ insikt. Tror de att jag är idiot, eller? Om det är baserat på mina statusuppdateringar så är det skrämmande långsökt.

Föreslagen statusuppdatering: Jag tänker inte gå på Golden Hits och lyssna på Lena Philipsson eftersom jag tänker använda min kreativa insikt och diska med Yes diskmedel. Tidningen Chef Kristallrummet.

Jaja, det blev lite krystat på slutet, men så blir det när både insikten och kreativiteten tar slut samtidigt.

Kaffe, nån?