Parkteater och nyord

Idag kom Parkteaterns program för sommaren 2013. Varje år, i början av maj, försöker jag att få tag i det. Och varje år tycker jag att det kommer försent eftersom jag hinner gå in på Stadsteaterns hemsida flera gånger för att vara säker på att de inte har släppt det lite tidigare denna gång. Det gör de ju aldrig, men hur ska jag kunna vara säker på att det inte händer just den gången jag inte kollar? I år var det en hel del inriktning på föreställningar för barn och deras familjer. Det är ju förstås bra att barn tidigt lär sig att tycka om teater och att det finns ett bra utbud för dem, men för egen del hade jag hoppats på lite mer vuxen repertoar. Men några måsten hittade jag förstås.

Jag och Johan på Parkteaterns premiär 2011. Vi kom i tid och fick plats längst fram. Jag är ju en tidspessimist och kommer alltid i tid. Johan, däremot, är en tidsrealist så han kommer också alltid i tid. Det är för övrigt jag som har vecklat ut sommarens program. Förmodligen planerar jag kommande Parkteaterbesök. Fotot har förresten någon från Parkteatern tagit, och jag har helt sonika snott det från dem.

Kåldolmar & kalsipper: Nationalteaterns saga, som vad jag vet aldrig har satts upp på en scen, blir årets premiärföreställning. Barnkulturen var välgjord och viktig under 70-talet, och min fråga blir: när kommer Ville, Valle och Viktor tillbaka? När jag läser programmet så ser jag att det bland annat kommer att bli punk, ska och calypso av de gamla låtarna från LP-skivan. Nämen, det här bara måste jag se. Jag siktar in mig på premiären den 4 juni i Galärparken så att det finns tid att se den två gånger om det känns rätt.

 

Utan titel: Vi får följa Ardalan Esmailis flykt från Iran i form av stand up. Enligt recensioner så ska det vara med både humor och smärta. Det är ett samarbete med Unga Klara och tydligen finns det även en lärarhandledning att tillgå. Wow! Den spelas under fyra dagar i juni, mitt i betygsättningsprocesstressen. Men ett måste är ett måste och eftersom slaveriet aldrig infördes i Sverige så avstår jag från gratisarbete och går på Parkteatern. Dessutom gör ju lärarhandledningen att det kan betraktas som arbete på förtroendetid och den förfogar jag ju själv över.

 

Skippin’ Through the Graveyard: ”Med svart komik, spirituell stämsång och extatisk linedance söker fyra osannolika missionärer efter meningen med tro.” 1-2 juli i Galärparken. Försök att få mig att missa det!

 

Marika Carlsson – en negers uppväxt: En enda föreställning, 31 juli, Under Eken. Stand up är bäst på små scener men det finns risk för att det blir väldigt trångt. Jag kanske gör ett försök om det är en sådan dag med en sådan känsla. Hon var riktigt bra när jag och lillebror såg henne på Norra Brunn för något år sedan. Det kan vara värt ett försök, men jag tycker verkligen att trängsel kan ta bort väldigt mycket av en upplevelse.

 

Bolanders skor – en foträt rysare: Gerhard Hoberstorfer har regisserat årets bidrag från Klara soppteater. Mats Qviström, som alla södertäljebor minns från Sommarteatern, spelar en av två damer i detta triangeldrama för två. Den spelas på flera olika datum i augusti och verkar vara så där perfekt sommarlättsam som Parkteatern ska vara.

 

Annars är augusti som vanligt dansmånad och det finns massor av föreställningar som är intressanta och det blir svårt att välja ut något speciellt, men allt håller med all säkerhet hög klass.

 

Det blir en bra sommar i år, Insha'Allah!

 

På SVT Text stod det idag att läsa att Sverige är det land av 34 OECD-länder där inkomstspridningen har ökat snabbast. Om det här hade varit en nyhet innan den nymoderata ordlistan kom till så hade det förmodligen betytt att inkomsterna hade spritt sig mer jämnt hos oss än i andra OECD-länder. Idag betyder det att inkomstskillnaderna har ökat mest hos oss. Som svensklärare blir jag så upprörd att jag knappast kan andas. Vart är vi på väg när inte ens språket får vara ifred?

 

Om jag ber en gymnasieklass att sprida sig så menar jag att de ska vara jämnt fördelade över en yta, inte att de ska stå lite glest på ett ställe och i en klump på ett annat! Det kommer inte att vara någon som helst tvekan kring vad jag menar, utan de kommer snällt att  s p r i d a  sig. Hur kommer det sig att SVT har anammat dessa dumheter? Eller snarare: Hur kommer det sig att denna otroligt märkliga ordvrängarordlista har fått en sådan genomslagskraft?

 

På tal om märkligt så har mina tio timmar hos Spotify tagit slut igen. Den sista låten var för denna gång Rudie Can’t Fail med The Clash, och den tog precis slut. Är det ett tecken på att jag borde börja betala?

 

Att skriva

 

Oidipus, kom hem! /Mamma

Nej, stanna där du är! /Pappa

 

på tavlan och förklara för eleverna varför det är ett roligt klotter och en elev efteråt säger: "Det här kommer jag aldrig att glömma" gör att jag blir glad över att jag valde att bli lärare.

That's all Folks!