Människor är mjuka

Idag blev jag kallad cynisk. Förmodligen hade personen rätt, jag kan nämligen vara cynisk ibland. Ibland är jag också elitist. När dessa två egenskaper uppenbarar sig vid ett och samma tillfälle så kan jag rentav framstå som obehaglig. Jag blev kallad cynisk när jag sa att insikten om att det inte finns någon som helst kompetens någonstans över huvudtaget har gett mig ett stärkt självförtroende, och att jag därför skulle kunna tacka ja till i princip vilket uppdrag som helst eftersom det räcker med att låtsas som om jag har koll på läget för att framstå som fullkomligt enastående.
 

Det är definitivt inte det mest briljanta som jag har sagt i mitt liv, men ibland är det som om jag eldar upp mig själv och går i spinn. Då kan jag bli så där vass och cynisk och kanske lite läskigt okontrollerad också. Men jag tycker faktiskt att påfallande många saknar förväntad kompetens utifrån det uppdrag de förväntas utföra.
 

När en statsminister säger att kravaller och bilbränder i förorten är ett invandrarproblem visar han inte bara upp en bristande kompetens, utan också en brist på självkritik och vilja till lösning. Det är ett socialt problem och det är bara när det behandlas som ett socialt problem som det kan lösas. Fakta: invandrare som har jobb och utbildning och bor i andra områden bränner inte bilar. Det är till och med så att det är en väldigt liten andel av alla invandrare utan jobb och utbildning som bränner bilar. Således är inte kriteriet för invandrare att de är bilbrännare. Det här vet statsministern, men han låtsas inte om det utan väljer att istället ljuga för oss. På så sätt hoppas han slippa konfrontera sig själv, några ministrar, sin exfru och en hel regering. Sociala problem löses nämligen bäst med sociala lösningar och då måste ju regeringen byta politik. Och hur skulle det se ut?
 

Eftersom jag kommer att göra samma analys som de flesta andra så kommer jag inte att presentera alla mina tankar kring vad som händer i Stockholms förorter, men att höra ungdomar prata om aina, ainabilar och ainahuset samtidigt som de tittar på foton på mobiltelefonen säger någonting som är viktigt att komma ihåg: Det är allas vår framtid vi äventyrar när vi låter de sociala klyftorna växa. Vart kommer detta att leda? Kommer vi att få uppleva hur gated communities, grindsamhällen, växer fram även i Sverige? Kommer utanförskapen att leda till än mer okontrollerade innanförskap? Vi går en farlig framtid till mötes om vi inte börjar agera nu.
 

Två unga män och en trampbåt. Med den kunde de ta sig till Fittja och ön mitt emot Slagstabadet. De kunde också kolla in färjan till Ekerö och trampa omkring på Mälaren i sin egen takt medan de andra åt nygrillade hamburgare. Vad fick mig att tro att unga människor inte drömmer? Det är skönt att de sura och cyniska dagarna ersätts med de lugna och eftertänksamma ibland.

När människor är psykotiska så behöver de medicineras för att bli mottagliga för samtal och andra terapier. Jag ser det som att det är samma sak nu: polisen behöver få göra sitt arbete så att det lugnar ned sig. Sedan kan arbetet med att stärka de utsatta bostadsområdena börja. En bra start är att låta den stora majoriteten av positiva krafter komma till tals. Man ska nämligen inte glömma att flertalet av de bilbrännande och stenkastande unga männen sedan tidigare är kända av polisen, och även det är ett fåtal av alla boende i förorterna. Det är tramsigt att skylla på att en man blev skjuten för en vecka sedan, det är inte alls så att unga män bryr sig om vad som hände just med den här mannen. Dödsskjutningen fungerade däremot alldeles utmärkt som bränsle för en frustration och tristess som de upplever i sina liv.

I måndags träffade jag en vän på Taco Bar i Södertälje. Vi talade om våra jobb och jag frågade honom när ungdomar hade slutat att drömma.

 – Det var när de började knulla i Big Brothers, svarade han utan att blinka.

Han fortsatte sitt resonemang och sa att när TV började visa skit och tidningarna fylldes av en mix av BB-kändisar, kungligheter och sådana som faktiskt hade uträttat något så uppstod en falsk tro på att de här människorna på något sätt var jämställda. Om man målade sig blå, hade offentlig sex eller söp sig full i ett låst hus så skulle man få vara på samma fest som kungabarnen. Man skulle få högsta möjliga utdelning för minsta möjliga insats. Därför drömmer inte ungdomar idag; de vill göra ett snabbt klipp så att de kan få vara ifred i sin intighet.

Och så kallar man mig cynisk.

Igår frågade en elev mig hur man gör för att få ett bättre självförtroende. Jag svarade att om man gör bort sig några gånger så lär man sig att det inte gör så ont, och då vågar man mer och mer. Då sa en annan elev att man skäms när man svarar fel om man tror att man har rätt, men när man inte vet så chansar man och svarar i alla fall, och då är det inte pinsamt att svara fel eftersom man ändå inte visste. Vi satt och åt lunch i matsalen och jag tänkte att det var gulligt av en ganska cool kille att berätta för en annan kille hur han tänkte kring att våga göra bort sig.
 

Sensmoral:

·         Människor är mjuka.

·         Man får självförtroende av att göra bort sig.

·         Isolerade människor riskerar att bli farliga människor.

·         Men de är fortfarande mjuka.

·         Unga människor är empatiska och bryr sig om varandra.

·         Alla människor drömmer ibland.

·         Och så är de mjuka.

Ta hand om varandra!