Schlagernörden

Att vara ute med en schlagernörd samma lördag som det är Andra chansen på TV är detsamma som att få höra kommentarer som:
”Antingen åker vi hem nu, eller så stannar vi och tar några öl till. Men då måste vi stanna till schlagern är slut.”
”Det året kom vi åtta.”
”Vi fick tolv poäng av Turkiet då. Fattaru, tolv poäng?!”

För en oherrans massa år sedan tittade jag på den svenska schlagerfinalen tillsammans med mina barns pappa och min lillebror. Det måste ha varit ett tag sedan eftersom det är femton år sedan jag senast tittade på TV tillsammans med pappan till mina söner. Då tävlade vi om vem som kunde gissa det rätta slutresultatet. Första pris var att få ställa sig mitt i rummet och mottaga de andras ohejdade jubel och beundran. Jag kom sist eftersom jag gissade på den låt jag gillade bäst ( det är ingen idé att fråga; jag minns inte året, segraren eller vad jag gissade på). Lillebror vann och vi andra två fick jubla och göra vågen. Det var senast jag brydde mig om hur det gick i schlagerfinalen.

Men nu ska det alltså bli ändring på det. Jag har suttit på en krog på Söder, hinkat bärs och engagerat mig. Jag är irriterad över att Andreas och Carola inte gick vidare till finalen i Globen , jag tycker att det är bra att Idol-Sibel slog Idol-Ola och jag hoppas att BWO eller Christer Sjögren vinner den svenska finalen och går vidare till finalen i Zagreb. Ni som minns något av det jag skriver vet att jag stängde av dammsugaren under tre minuter förrförra lördagen för att lyssna på BWO. Christer Sjögren såg jag på storbildsskärm för några veckor sedan. Faktum är att Christers låt är den enda av alla bidrag som jag hört som jag minns hur den låter. Men så är det också ett bra sväng i den låten.

I love Europe…