Höst igen

Det är inte klokt vad tiden går. Nu är det höst igen, och vanligtvis är det min favorit bland årstider. Men nu känner jag mig faktiskt mest trött. Det kanske beror på att hösten vanliga år följer på en alldeles för varm sommar och att så inte var fallet det här året. Dessutom har jag dragit på en trist förkylning som varken går framåt eller bakåt. Och sådana allvarliga saker ska man inte bortse ifrån.

Den senaste veckan har i alla fall varit relativt okej. Anna och jag tog en titt på Hallwylska palatset i söndags, och fick där höra den fantastiska historien om en mycket märklig kvinna. Huset i sig var väl inte så märkvärdigt, men historien omkring husets uppkomst och hur alla saker hade kommit dit var riktigt häftig. Jag orkar inte dra historien här, men ni vet väl hur man googlar så det är bara att googla på om ni är intresserade.

Snart är det helg igen och på söndag kommer grabbarna hem från Mallorca. Jag måste erkänna att jag längtar otroligt mycket efter dem. Eftersom det enda livstecknet jag fått från dem är ett sms från Acke så antar jag att de har det bra i alla fall.

Som vanligt gör jag vad som helst för att slippa städa. Och så även nu, men jag ska ta en runda på stan för att ladda batterierna innan jag tar tag i eländet. Det är helt otroligt att jag inte ens har packat upp alla flyttkartonger än, men lillebror var här igår och då bestämde vi att vi ska åka till IKEA och köpa det som krävs för att packa upp den sista lådan.

Bäst just nu: tröttheten
Sämst just nu: resten

Lev väl!