Ibos café

Anna-Lena och jag var på Stadsteaterns scen i Skärholmen igår och såg En fika med Ibo 3. Det är onekligen rätt märkligt att jag åker ända dit för att se en pjäs som visas hur många gånger som helst här i Södertälje. Och jag måste erkänna att jag kände mig mycket stolt över att min fantastiska lilla stad producerar så otroligt mycket bra kultur. Det är ju faktiskt en av styrkorna med att bo här, att det är just en kulturstad. Och hur var den då, pjäsen? Klart sevärd.

Ibos café är ju någonting märkligt. Jag har gått förbi flera gånger, men aldrig sett någon gå in eller ut. Trots det så sitter det alltid några där, allra längst in. Tidigare låg röken tjock i lokalen men rökförbudet har gjort att man idag faktiskt kan se att det finns människor också, inte bara rök. Men vad de gör där inne har jag ingen aning om. Kanske diskuterar de trettioårskriser, planerar bröllop och brister ut i sång ibland.

Idag har Ingrid och jag travat runt i Stockholm. Vi gick runt Djurgården och lite till. Om ni undrar vart mitt vanliga ord ’hasar’ har tagit vägen så kan jag tala om att det var inte tal om något hasande. Vi gick. När vi till slut satte oss ned och kände att det värkte i fötterna så kunde vi konstatera att vi i princip gått oavbrutet i fyra timmar. Det har i alla fall varit en mycket trevlig dag, trots lite ömma fötter.

Imorgon kommer grabbarna hem från Mallorca. Det är bra, för det betyder att jag ska börja äta mat igen. Godiset från förra helgens kryssning är slut och min mage har börjat protestera rejält. Det är inte bara magen som protesterar. Jag har haft ont i huvudet sedan i tisdags och det spelar ingen roll att jag går på Alvedon och dricker massvis med vatten, ingenting hjälper. Och jag har ingen aning om vad det beror på. Det är ingen idé att prata med omgivningen heller för det enda svar de ger mig är stress. Är jag verkligen så stressad?

Jag har utvecklingssamtal i veckan och två fullbokade helger framför mig. På lördag blir det först möte med Centern och sedan Elverket med Acke. Helgen därpå ska jag på konferens med Centern. Sedan ska jag se till att dra ner på tempot rejält. Jag måste få ordning här hemma så att jag känner att jag har ett hem, och jag måste få lite bättre koll på jobbet. Jag måste också unna mig själv någon helg helt utan aktiviteter. Jag har för övrigt blivit nominerad till skyddsombud och förväntas bli formellt vald på LR-mötet på onsdag. Men kursen i religionssociologi på Uppsala universitet tänker jag faktiskt strunta i. Jag har ryktesvägen hört att man inte måste slutföra alla sina åtaganden. I det här fallet blir det att jag inte ens påbörjar det, och jag kommer enbart att betrakta mitt avhopp som ett positivt steg i rätt riktning.

En elev frågade mig en gång vad jag röstar på, och när jag svarade att jag var centerpartist tittade han på mig med en starkt tvivlande min och sa: ”Det är ju som att ha potatismos som favoriträtt.”

Jag tror att vi i mitten verkligen borde göra något åt vår image.

Bäst just nu: Att grabbarna kommer hem. Och en sak till: tidigare idag så drabbades jag av ett lättare anfall av jobbångest som varade ända fram till det att jag insåg att det faktiskt är lördag idag. Jag har en hel dag framför mig som är helt oplanerad.
Sämst: Okej, jag ger mig – stressen.

Lev väl!