söndag 14 september 2008

Jag är vaken

Nackdelen med att somna som en klubbad när klockan är nio på kvällen är att när klockan är halv fem så har man sovit klart. Jag låg kvar i mörkret ett tag tills jag insåg att det verkligen var färdigsovet. Jag undrar om tidningsbudet har tagit sovmorgon idag, Svenskan har inte kommit än. Och nu är klockan faktiskt över fem.

Fari fyllde fyrtio i fredags och bjöd mig, några kollegor och lite annat löst folk på en kryssning till Mariehamn, och tillbaka förstås. Det var riktigt trevligt. Jag har aldrig tidigare varit på en båt som är byggd enbart för den här typen av resor. Det fanns inget bildäck och ingen slutdestination. Målet var att komma hem igen och det gick inte att kliva av i Mariehamn, ens om man hade velat. Det är märkligt att så många vill ut och resa utan att komma någonstans.

På hemresan vann jag en ask med chokladbjörnar i en musikfrågesport, inne på Club Copacabana. Jag tror att det var ett fjärdepris. Första pris var en kryssning och det hade jag verkligen inte velat vinna. Eftersom min mamma kommer från Finland så har jag åkt mer finlandsbåt än jag egentligen mäktar med och det trevliga med den här resan var först och främst det roliga sällskapet. Det där sista var inte riktigt sant, båten var överraskande trevlig på flera sätt.

En gång kallade jag min mamma för båtflykting men då korrigerade hon mig och sa att hon faktiskt hade kommit med tåget.

Mina söner åker till Mallorca idag tillsammans med en fjärdedel av sin släkt. Det märkliga med skilsmässor är att det där med släkt blir så knepiga saker. Och mina barn som bara har skilda människor omkring sig har faktiskt fyra olika släkter, om man utgår från deras mor- och farföräldrar. Och i det här fallet är inte ens jag medräknad i barnens släkt. Jag tycker gott att barnens farmor hade kunnat bjuda mig också. Vi hade ju kunnat bo på olika hotell om det hade blivit pinsamt med nya respektive och sådant. Jag hade faktiskt kunnat låta bli att umgås med dem överhuvudtaget. Jag är inte knusslig på det viset.

När jag kom hem till lägenheten igår så kastade sig Acke om min hals och sa: ”Mamma! Jag har saknat dig. Jag tycker inte om när du är ute och åker båt.” Till och med Oscar såg lite glad ut och det slog mig att jag har det fantastiskt bra i livet. Det finns människor som saknar mig, även om jag bara är borta i ett dygn.

Konstigt, tidningen har fortfarande inte kommit.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det är omöjligt att klargöra vem som är släkt med vem i din familj.

Anonym sa...

Det suger att vakna tidigt och inte kunna somna om...
Vad är dte med din familj?

Katarina Thollander sa...

Vakentillståndet var temporärt och jag sov några timmar till senare. Min familj ja... det är inte så svårt om man tar det kronologiskt.

Anonym sa...

Tänk vad det skrivna ordet förändrar och fördjupar kunskapen om andra människor. Jag tyckte att jag kände dig "lite" och nu när jag läst i din blogg känner jag dig mer. Tack min vän!

Inger

Katarina Thollander sa...

Tack Inger. Kul att du uppskattar min blogg. Det är kanske dags för dig att starta en också...